RoadStars Trophy-finalen 2018 – ankomsten och de första tävlingsmomenten

Utmaningarna börjar så fort de kommer fram till hotellet. Finalisterna i RoadStars Trophy 2018 i Spanien brinner för tävlingen.

Automatik på offroadbanan. Mellandifferentialspärren i, differentialspärren i, med fart uppför det lösa underlaget. En snäv kurva, differentialspärren kopplas ur, och nu blir det brant på riktigt. Alla dessa håligheter, stenar och ojämnheter – en vägbana är verkligen något annat. Välkommen till RoadStars Trophy-finalen 2018!

Matteo från Bergamo (I) sitter bakom ratten i den röda Arocs 8x6-tippbilen. Endast säkerhetsbältet, armstöden och profilen i sätet håller honom på plats. ”Attans, jag tappar allt vatten”, säger han. Vattenskålen bakom förarhytten måste ha kvar så mycket vatten som möjligt när han kommer i mål. På passagerarsätet sitter tränarlegenden Günter Brendel alias Günni. Han skrattar och säger lugnande: ”Kör bara så jämnt du kan, så ska det nog gå. Dina kolleger ska ju också köra den här sträckan.”

Käglorna faller.

De 14 finalisterna i RoadStars Trophy kom igår. Strax efter incheckningen på hotellet Hotel i Salomó, ett stycke inåt landet mellan Sitges och Tarragona, är det dags för den första utmaningen, catalan bowling. ”Sex käglor utplacerade med 11,5 meters mellanrum. En måste stå kvar. Ta kastkäglan i ett säkert grepp. Ni behöver stå stadigt”, förklarar hotellchefen Jorge, som är den som har mest kunnande inom denna gren. Detta är trots allt Kataloniens nationalsport.

Börja med att öva lite så får ni omkull käglorna efter några kast. Tim från Gent (B) kastar fem, och Mirko från Fano (I) fyra, Christian från Rekken (B) fem direkt, Thomas från Frankfurt/Main (D) också fem. Så där ja! Sedan är det dags för ”hot round”, då man räknar. Var och en har tre kast – och till slut finns fyra första, en andra, och två tredjeplatser. Det var tajt.

Dags för kvällsmat, en jättestor nylagad paella, och den andra tävlingen, sangria-challenge. Men ingen dricka här inte! Utan man ska hålla två krus med utsträckt arm. ”3-2-1-kör”, ropar lekledaren Christopher. Det är helt lugnt på hotellets innergård, man hör bara klirret från porslinet i köket. De första tecknen på darrande muskler och ansträngda, koncentrerade ansikten visar sig. Till slut är det bara Thomas och Roland från Toggenburg (CH) kvar i tävlingen, det har gått mer än elva minuter. Man hör en viskning bland deltagarna – vem orkar längst? ”Jag lägger av” – Thomas sätter ner krusen. Roland lyckas hålla krusen ända tills tävlingsledaren avbryter tävlingen efter 13 minuter! Jubel och applåder utbryter – alla unnar honom förstaplatsen.

– Ron från Alsmeer (NL)

Synkront runt portarna.

Tillbaka på racingsträckan Can Padro. Medan Matteo balanserar vattenskålen på sin fyraxlade tippbil på offroadsträckan, kör det schweiziska laget samtidigt slalombanan. Först framåt, sedan bakåt. Det ser ut som att de har gjort det förr. I det närmaste samtidigt susar de båda Actros-bilarna fram genom portarna. Roland och Alex från Zürich stiger ur samtidigt och får spontana applåder – ”Wow, snyggt gjort!” – ”Verkligen superbra!” – ”Vilken kanontid!”

Men här på sträckan som ligger precis i närheten av Montserrat, knappt 1 300 meter upp och en knapp timme med bil från Barcelona, får de 14 finalisterna också visa prov på praktiska färdigheter från sitt vanliga jobb. Full inbromsning i 50 km/h – vem klarar att stanna närmst den skumvadderade väggen? Martin från Alkmaar (NL) stannar två meter ifrån och går upp i klar ledning. Daniel från Oranienburg (D): ”Reflexerna säger verkligen åt en att bromsa för tidigt.”

Foten på bromsen.

Och vilken bromssträcka klarar man med en solo-trailerdragare i 70 km/h? Den första utmaningen efter lunchen som intagits i den svalkande skuggan av ett valv precis i närheten. Martin, Thomas och Matteusz från Gubin (PL) diskuterar, landsgränser spelar ingen roll. Thomas: ”I 50 km/m behöver man mindre än tio meter. Men hur är det när man kör i 70?” Martin: ”Jag ställer min markering här – mer precis kan jag inte vara.” Matteusz: ”Jag tror att allihop måste sätta längre bak. Bromssträckan blir säkert längre.” Actrosen närmar sig. Full inbromsning, varningsblinkers och lukten av gummi ligger i luften. Matteusz hade rätt – trailerdragaren stannade faktiskt en bra bit bakom deras markeringar!

Slappa och snacka.

Efter den sista uppgiften på Can Padro – hur nära varandra och hur låga ska hindren vara för att lastbilen precis ska komma igenom? – bär det av mot hotellet. Poolen lockar, men organisationsteamet har ett bättre förslag – de ska åka till stranden i Port Torredembarra, bara en halvtimme därifrån. De raffsar snabbt ihop badkläder och handduk, dricker en kall cola och drar iväg. Vad nu då? Bussen åker förbi stranden och stannar inte förrän på hamnområdet.

Någon minut senare uppenbarar sig de båda skroven på en segelkatamaran som glider fram i det klarblåa, 25-gradiga medelhavsvattnet. På ett lugnt ställe utanför den klippiga kusten rasslar 30 meter ankarkätting ner i vattnet och badstegen fälls ned. Under tiden lägger besättningen på korv, grillspett och burgare på grillen. Dags att slappa, bada, äta och förstås snacka, för att lära känna varandra ordentligt. Ron från Alsmeer (NL): ”Alltid när jag tror att det inte kan bli bättre, så kommer nästa överraskning som är ännu bättre. Tack, RoadStars!”

Foto: Sebastian Vollwert
Video: Martin Schneider-Lau