Agnes Casenave, kvinnan med Actros-tatueringen

Den är en verklig ögonmagnet: Actrosen, som Agnes har åkt på lastbilsträff med i samband med tävlingen "24 Heures Camion" i franska Le Mans. Dragbilen har stora airbrush-målningar på temat Mercedes-AMG Petronas Motorsport. Fronten smyckas av en av de legendariska Formel 1-teamens "Silverpilar".

Lastbilstatuering på benet.

Den originella lastbilen tillhör visserligen en kollega hos den gemensamma arbetsgivaren BFT Transport i Lyon, men även Agnes fängslas av utsmyckade lastbilar – så mycket, att hon för två år sedan lät föreviga en på benet. Vilket man nästan skulle se som att hennes öde blev beseglat: Hennes tatueringsmotiv är en lastbil från vagnparken BFT Transport, som hon undertecknade anställningsavtal för bara några få veckor efter hon varit hos tatueraren.

Till vardags kör Agnes sedan en kort tid tillbaka en pärlvit Actros 1863. "Den är bara så vacker", säger hon helt hänförd. Hennes uppgift är att köra containrar från Marseilles hamn Fos-sur-Mer till Lyon. Ibland transporterar hon påhängsvagnar från en fransk tillverkare till dess kunder.

Tidigare körde Agnes mest regionala styckegodstransporter och fick själv lasta och lossa pallarna. Idag behöver hon bara koppla på och av påhängsvagnarna. "Den första gången jag kom med en container till hamnen skulle jag lasta av den själv. Då blev jag utskrattad av hamnarbetarna, som skickade tillbaka mig till min lastbil", berättar hon med ett leende.

Ett helt nytt förhållande till vägen.

I och med att Agnes sadlade om till fjärrtrafik när hon var 48 år ändrades inte bara hennes jobb, utan också hennes förhållande till vägen och själva körningen. Den viskande motorn, de brummande däcken på asfalten – för Agnes är det vägens musik – en musik som hon älskar. "Jag sätter oftast inte ens på radion."

För att säga det kort: Agnes ville äntligen ut på vägarna på riktigt – och idag är hon säker: "Jag tog rätt beslut. Jag kommer att sitta bakom ratten så länge jag kan. Det är min värld och min passion."Actrosen är hennes borg, där hon bor, arbetar, äter, sover.

"När jag sitter vid ratten i min Actros, behöver jag ingenting annat och ingen annan", säger Agnes. Men hon tycker ändå om att prata med andra. Därför är hon med i föreningen "La Route au féminin", en sammanslutning med mer än 500 kvinnliga yrkesförare. Vi känner varandra – och vi kan också varandras bilar. "När vi möter varandra på vägarna vinkar vi alltid till varandra."

Foto: Alex Kraus