Hemma bland bergen Dino Mattioli och hans Arocs

Reportage

Äkta bergsklättrare.

När byggarbetsplatsen ligger uppe bland bergen är det en utmaning att transportera dit byggmaterial. Ett besök i Dolomiterna hos Dino Mattioli och hans Arocs.


Fassadalen är ett självklart tillhåll för vandrare och bergsklättrare. Allra helst vill bergsturisterna till Ciampac-kitteldalen. För att ta sig dit måste man i regel gå till fots i 1 500 meter upp till Alba di Canazei. De sista 600 meterna upp till kitteldalen åker man med kabinlift. På grund av byggarbeten spärrades liftstationen i Alba di Canazei plötsligt 2017. För att komma upp till Ciampac blev man nu tvungen att ta sig upp för en brant och slingrig grusväg.

Från bergsjägare till yrkesförare.

Där möttes de inte sällan av en alldeles speciell bergsklättrare  Sevis Arocs. Detta byggföretag med bas i Moena i Trentoprovinsen har ansvaret för att göra en fullständig renovering av Ciampac-kabinbanan. Vid ratten sitter Dino Mattioli, en 44-årig förare från Val di Fiemme: ”Jag har alltid gillat tunga fordon även om ingen i min familj har hållit på med något sådant yrke. Jag fick chansen att prova när jag var bergsjägare under värnplikten och blev satt som förare och fick ta körkort för yrkesförare”, förklarar han. Att köra bergsjägarnas bilar innebär att köra i svår terräng från början. Med en sådan utbildning kunde Dino ta jobb som lastbilsförare på byggarbetsplatser direkt efter värnplikten. ”Kort därefter kom jag i kontakt med företaget Sevis och har kört för dem sedan dess, i 19 år.”


Expert på svår terräng: Dino lärde sig att köra i bergen under värnplikten.


Krävande byggarbete.

Arbetet på byggarbetsplatsen vid Ciampac är komplicerat. Sevis måste först både montera ned en kabinlift som går från Alba di Canazei ner till kitteldalen och en stolslift som går från kitteldalen upp till en bergskam på 2 600 meters höjd, för att sedan montera upp dem igen. ”Med Arocs arbetar vi på båda liftarna, men den första är den svåraste eftersom grusvägen är så smal, ligger direkt intill stup och har väldigt snäva hårnålskurvor och lutningar på upp till 30 procent”, säger Dino. Den här vägen fanns redan innan byggarbetet, men den räckte inte till för stora och tunga fullastade nyttofordon. Dino förklarar: ”Det gjorde att vi anpassade vägen. Trots byggarbetet är den fortfarande en utmaning och kräver ständig koncentration. Jag måste säga att jag hellre kör under de här förutsättningarna än på asfalterade vägar i dalen där det alltid är smockfullt med turister. Där stöter man hela tiden på husbilar, personbilar, turistbussar, motorcyklar och cyklar, men här uppe möts man bara av kollegor och folk som vill göra en utflykt till kitteldalen.”



Garanterad omväxling.

Arbetet som Dino utför vid Ciampac varierar i takt med att de kommer längre fram i byggprocessen. Men han måste alltid stiga upp tidigt för att vara på plats klockan sju på morgonen: ”Jag får instruktioner inför dagens arbete direkt när jag kommer dit. I byggarbetets första fas körde vi ner allt material från rivningen av den gamla kabinbanan till dalen, sedan började vi frakta upp allt det material vi behövde för att bygga den nya anläggningen, och förse byggarbetsplatsen med nytt material varje dag. Ibland kör man ner i dalen flera gånger på en dag, och andra dagar pendlar man mellan lägsta och högsta punkten i kitteldalen.” På de här vägarna är det förödande att begå ett fel under körning.


Pendeltrafik med panorama: Dino och hans Arocs bemästrar sträckan mellan kitteldalens lägsta och högsta punkt flera gånger om dagen.


”Vid terrängkörning är det mest grundläggande att veta både sina egna och bilens gränser.”

– Dino Mattioli



Det gäller att veta sina gränser.

”Vid terrängkörning är det mest grundläggande att veta både sina egna och bilens gränser. Man måste veta precis vad man kan och vad man ska undvika”, förklarar Dino. ”Men det är inget jobb för våghalsar, man behöver snarare vara avvaktande, lugn och försiktig. Man måste också klara av starka lutningar och veta att det är lätt hänt att man glider. Det ska vara förare som har varit i sådana situationer med cykeln redan som barn, och senare i livet med motorcykeln och bilen, och till sist med lastbilen. Därför väljer företaget personal som är uppvuxna här.”

Alltid tillräckligt vridmoment.

Efter sju år bakom ratten i Actros förbättrades arbetsförhållandena för Dino betydligt i och med att Arocs kom. ”Jag bytte från sekventiell växling med koppling till den halvautomatiska växellådan Mercedes PowerShift 3. Den är lätt att använda även om jag egentligen själv vill välja växel i brant lutning. Både i manuellt läge och i autoläge växlar Arocs alltid snabbt och har rätt vridmoment varje situation.”


Klicka här för att lämna RoadStars och för att få reda på mer på Google Maps: Karta på Google Maps

Foto & video: Michele Latorre

19 kommentarer