Lena Evers om sitt första år som långtradarchaffis

RoadStars träffar

”En del ser förvånade ut.”

Lena Evers går andra året på yrkesförarutbildningen. I samtal med RoadStars berättar hon om hur en ung kvinna upplever det mansdominerade jobbet.


”Jag känner mig mycket friare än i andra yrken, jag kan bestämma mycket själv.”

– Lena Evers, blivande yrkesförare och hårdrockare


Upplever du fortfarande att folk anser att lastbilskörning bara är något för män?

Lena Evers: Så ser inte jag det i alla fall. Men det är klart – när min 20,75 meter långa lastbil lastad med åtta personbilar rullar in på en firma någonstans ser en del rätt överraskade ut när jag kliver ut. Jag tycker alltid det är festligt. 

Du har nu gått ett år av din utbildning och har kört ett halvår i fjärrtrafik. Har det förändrat något för dig?

Lena Evers: Jag har blivit öppnare. Pratar mycket mer med folk jag inte känner. Man kommer inte så långt utan att fråga. På parkeringsplatser eller fabriksområden är det viktigt med kommunikation.



Vad gillar du bäst med ditt jobb?

Lena Evers: Jag känner mig mycket friare än i andra yrken, jag kan bestämma mycket själv.

Hur kom du på att du skulle satsa på det här yrket?

Lena Evers: Min pappa är långtradarchaffis. Och min mamma har också lastbilskörkort. Hon var nyfiken på vad det var för något. Jag har alltid vetat att det var en möjlighet för mig också.

I veckorna är du ofta ute och kör ensam. Är det ovant?

Lena Evers: Ja, helt ensam är man ju inte. Vi förare på åkeriet har telefonnumret till alla de andra kollegerna. Vi pratar mycket om olika saker. Till exempel om jag vill veta var bästa stället att parkera på natten är. Min kille och jag brukar tala i telefon på kvällarna.

Vilken musik lyssnar du på i förarhytten?

Lena Evers: Helst heavy metal. Nästa år tänker jag åka till festivalen i Wacken igen! 



Foto: Kristian Barthen

10 kommentarer