Snöplogning i fjällvärlden

Kundberättelse

Att säga att Jonas kan väg 336 är en underdrift.

Jonas Vykander kan väg 336 genom Västra Kallbygden på sina fem fingrar. Här plogar han snö med sin Mercedes Arocs från oktober till maj varje år. Nio mil fram, och nio mil tillbaks med tre plogar på bilen, men utan täckning för vare sig radio eller mobil. Ett ensamt jobb som han delar med 100-tals andra plogbilsförare runt om i landet. De som ser till att hela Sverige lever.


Väg 336 går genom den jämtska fjällvärlden i Västra Kallbygden i Åre Kommun till norska gränsen. Här har Jonas Vykander kört plogbil i 12 år. Att säga att han kan vägen är en underdrift.

Sedan två år tillbaks är han egen åkare och bilvalet blev en Mercedes Arocs 3258 tridem med grusflak och drivning på två axlar med fulldiff.



– Jag har alltid haft ett gott öga till Mercedes, och när jag fick prova en i 30 mil på körning så blev jag såld. Arocsen har högre markfrigång är byggd för tuffa tag och har en hyttkomfort som är suverän. Men det viktigaste för mig var väghållningen. Ska man ploga med en marginal på några centimeter så vill man ha en bil som går rakt, så att man inte är helt slut efter ett par timmar bakom ratten.



Sträckan som Jonas plogar är 91 km enkel väg och från och med den första oktober har han snöjour. Det innebär att han måste vara igång inom 40 minuter från det att han larmas ut. När väl snön börjar falla är det sedan i allmänhet full fart till slutet av april. Plogbilarna har dispens från kör- och vilotidsreglerna och förarna får köra upp till 15 timmar. Jonas har två gubbar som hjälper till att köra och ibland har bilen gått tre dygn i sträck utan att stanna för annat än tankning.



– I vintras sa vi att vi skulle se om vi kunde ploga 100 mil på ett dygn – och det gick!

På sommarhalvåret kopplar han på en kärra med trippelboogie och kör grus. Då är det lättare att jämföra bränsleförbrukningen än under plogkörning.

– Mercedes drar en liter milen mindre än konkurrenterna med 56 ton. Så är det bara.



Tung bestyckning.

Bilen är tungt bestyckad med Mähler-plogar som är avsedda för fjällplogning och kan kasta stora mängder långa sträckor ut från vägbanan. Fram sitter en DPD-plog som kan kasta åt både höger och vänster sida, och på höger sida av bilen sitter en 1,8 meter hög sidoplog. Under bilen sitter dessutom ett hyvelskär.




– Kör jag med alla tre plogarna så är det tungt, säger Jonas. Dessutom får man aldrig någon rull i nedförsbackar så det är som att köra i en konstant uppförsbacke. Då kan man ligga på 8-9 liter milen…

– Arocsen går som en stridsvagn oavsett väglag. Har det regnat så det blir blank-is då får jag sätta på kedjor fram för att få styrning, men bak behövs det aldrig. Jag kör ju dubbat på de tre främsta axlarna så det brukar gå bra. Visst händer det att man kör av vägen lite grand, men då brukar jag lägga in kedjor under drivaxlarna och sedan brukar det gå bra.

För att synas och se ordentligt har Jonas försett bilen med rejäla mängder LED-ljus. Fram sitter tre LED-ramper som är anpassade för att ge rätt ljusbild i olika sorters väder och runt hela bilen sitter arbetsljus.



– Jag har nog lagt 100.000 kronor på ljus. Det handlar inte bara om att se – utan om att bli sedd!



Ensamt jobb.

Det är ett ensamt jobb att köra plogbil i fjällen, även om hunden Saika alltid är med i hytten. Ibland kan Jonas köra hela rundan på 18 mil utan att möta en enda bil. Västra Kallbygden är stort som Blekinge men har bara 500 invånare…


– Man får ju vara lite ensamvarg och vara beredd på att lösa problem själv. Under nästan halva sträckan har jag vare sig mobil- eller radiotäckning. Kängor och scooteroverall är alltid med.

– Men i gengäld så har man ju ingen som hänger över axeln och säger vad man ska göra. Och vi har ju väldigt få köer…


3 kommentarer