Ute på vägarna i Bremerhaven med Chris Schügner och hans Actros 1843 – med en speciell färg

”Egentligen ville jag studera logistik”, berättar Chris Schügner. ”Jag tyckte att produktionsförloppen och varudistribution var spännande.” Egentligen skulle lastbilskörningen bara vara en språngbräda efter studenten. Chris tog sig entusiastiskt an utbildningen till yrkesförare hos speditionsfirman Glomb. ”Jag lyckades bli klar på två och ett halvt år och det stod snabbt klart för mig att jag verkligen gillade jobbet.” När han fick erbjudande om fast jobb hos Glomb behövde han inte lång betänketid. ”Att köra är min grej.”

Inte heller fem år senare ångrar denne 26-åring sitt beslut – tvärtom: ”Jag kör dit andra åker på semester”, säger han. Och tillägger: ”Jag får mycket respekt.” Avslutningsvis kör den här killen från Bremerhaven allt som inte bara hans tidigare skolkamrater behöver.

Knupunkten i Bremerhaven.

Det som är vardag för Chris är ganska imponerande för besökare: I Tysklands näst största hamn finns inte bara 14 kajplatser för containerfartyg, utan även en av de längsta flodkajerna i världen (nästan fem kilometer). Redan på långt håll visar de enorma containerbryggorna var Weser ligger. Föregående år hanterades sammanlagt 5,5 miljoner TEU:er här. Cirka 51 procent av containrarna fraktas sedan med lastbil till inlandet.

Dagens första körning för Chris är att hämta en tomcontainer vid chassiplats 4. Väl där anger Chris numret på ställplatsen, som sedan överförs elektroniskt till kranföraren. Lyftkranen har till uppgift att flytta containrarna inom hamnen. Sedan lyfts containern på plats. Innan det bär av kontrolleras att containern sitter fast.

Fiffigt färgval.

Väl tillbaka hos speditionsföretaget hämtar Chris dokumenten för nästa jobb. Det är aldrig svårt att hitta byggnaden i närheten av terminalen: de rosa flaggorna är lätta att se. 

Den här färgen återkommer överallt: Samtliga av företagets egna lastbilar samt de 120 containerchassina och fem låglastare är lackerade i den färgstarka nyansen. Under åttiotalet var hamnen ännu inte bevakad, och färgen var ett utmärkt stöldskydd. Tio år senare är rosa fortfarande företagets färg, som alla medarbetare är stolta över.

Även ute på vägarna lägger man märke till lastbilarna. ”När jag levererar till ett företag för första gången lägger man märke till färgen 90 % av gångerna”, berättar Chris. ”Barnen skrattar och pekar på lastbilen när jag kommer åkande.” Och även i Wörth vet Mercedes-Benz-personalen exakt att de färgstarka lastbilarna är på väg till Bremerhaven.

Ett riktigt fan av stjärnan.

Chris kör genom hela Tyskland och till de angränsande länderna med sin Actros. Allra mest tycker han om tomma landsvägsvägar och långkörningar till Sverige och Österrike. ”Ju längre, desto bättre”, säger han.

Att hans Actros ”praktiskt taget är utrustad med allt som man kan beställa hos Mercedes-Benz” upplever han som en ytterligare fördel med jobbet. Han demonstrerar stolt sin dödvinkelassistent som både visuellt och akustiskt varnar honom när något finns i döda vinkeln.

Eftersom ingen annan kör lastbilen, har han inrett förarhytten med elegans: bord och golv med strutsläderinfattningar och en egenhändigt monterad ljuslist med små lampor som kan färganpassas elektroniskt – givetvis finns även rosa representerat. Han tycker särskilt mycket om att han kör en lastbil med stjärna i jobbet. ”Jag kör även Mercedes privat”, understryker han. ”När jag provkört en V8 Probe var jag fast direkt.” Dessutom har han en gammal 124 (årsmodell 1989). ”Min glidarbil”, säger han med ett leende.

Den enda svagheten med lastbilen: Av försäkringsskäl får han inte ta med sin flickvän Jessi. Men på ett foto i en digital fotoram på surfplattan och en namnskylt på konsolen följer hon med. Och det kommer hon att fortsätta med: ”Min flickvän och jag är på husjakt”, berättar han.

Foton: Christian Schmid
Video: Erik Rossel/PRH