Färjetransport och vänstertrafik: På resa med Englandsexperten Stefan Sprenger

Två timmars väntetid har 54-åringen Stefan Sprenger bakom sig när han kör upp sin Actros på stålramperna och strax därefter kör in i ”Spirit of Britain”. Kön bakom honom ringlade ända ut på motorvägen, långt utanför hamnen i Calais. Väl i hamnen gick lyckligtvis kontrollen av dokument och last snabbt. ”Det är mest aktivitet här på morgonen, särskilt på onsdagar som idag. Då åker många över för att komma tillbaka igen före helgen.”

”Åka över” betyder här att åka över Engelska kanalen till Storbritannien. Från franska Calais till Dover tar det en och en halv timme med färjan. Medan hans Actros står på lastbilsdäcket i ”Spirit of Britain” använder Stefan sitt chipkort för att öppna glasdörren till loungen för ”Commersial Drivers” några våningar högre upp. Snabbt köper han sig en kaffe och tar plats på en liggstol. Runtomkring honom ligger andra förare och slumrar. ”Här inne gäller lugn och ro under överfarten.”

Smart planering nödvändig.

Det behöver han. Hans turer börjar vanligtvis med pålastning i södra Tyskland och har hela den brittiska ön som mål, vilket alltså innebär en hel del körning. Calais är flaskhalsen där det ofta är långa väntetider. ”Tolv timmars väntan har jag varit med om när hamnarbetarna strejkade.” Detta kräver smart planering av Stefan. ”För det mesta försöker jag planera körningen så att jag kommer över på eftermiddagen. För detta krävs att det är minst fyra timmars körtid kvar.”

Om det lyckas så gäller det att genast ta sig till kuststaden Folkestone för att haffa en plats för natten på en rastplats för lastbilar. Om det däremot inte lyckas eftersom han till exempel hamnade i en kö i Belgien övernattar han på en rastplats före Calais. Om det är en ovanligt brådskande last styr han mot kanaltunneln där det går tågtransport till England.

Ingen oro för Brexit.

Stefan är utbildad bilmekaniker, han har jobbat som betongborrare och sågtekniker men sadlade om till lastbilschaufför när han råkade ut för ett diskbråck. Turerna till Storbritannien har han gjort i många år nu. RoadStars reporter vill veta om Brexit snart kommer att göra allting krångligare. ”Äsch, det kommer att bli någon vettig lösning så att vi inte märker någon större skillnad”, säger han och rycker på axlarna.

Lika lugnt ser han på vänstertrafiken och berättar istället hur mycket hänsyn man tar i trafiken här på ön. ”Antagligen får engelsmännen lära sig i trafikskolan att samhället är beroende av lastbilstrafiken, eftersom de ser till att hyllorna i butikerna är fulla”, säger Stefan.

Livsmedel transporterar han också regelbundet, men då kör han från Italien till Tyskland. Till Storbritannien fraktar han styckegods, bilkomponenter, tidningspapper eller förpackningar till en stor näthandlare. På tillbakavägen kör han ofta med aluminiumkapsyler eller återvinningsgods av allt från papper till metall som kommer från gamla motorer som har skrotats.

Idag har han kundvagnar i sitt släp med aluminiumväggar. Dem ska han leverera till East Midlands och sedan köra vidare en bit norrut till Sheffield. Där ska en traktor ösa ner pressat aluminium i hans släp. ”Efter det kör jag till närheten av Pesciera i norra Italien.” Eller rättare sagt: Först kör han till Mittenwald – ”Där bor jag, ibland” – med sin hustru för att tillbringa helgen där, för att sedan köra söderut på måndag.

Kör gärna ensam.

Många gånger har hans hustru följt med på resorna – och märkt hur skön fåtöljen är för medpassageraren när förarhytten är utrustad enligt SoloStar Concept. ”Under den nio timmar långa turen till södra Italien sov hon åtta timmar. I Bari vaknade hon och frågade var havet är”, berättar Stefan och skrattar.

Hustrun är den enda han vill ha bredvid sig. Att få vara för sig själv är en av de saker han gillar med sitt jobb. ”Om det blir för segt sätter jag på AC/DC eller Rammstein och skruvar upp volymen.” Vanligtvis är Stefan ute på vägarna från måndag till fredag. Efter sin utbildning bestämde han sig för att aldrig mer tillbringa ett helt år på samma plats. Det berättar han innan färjan lägger an i Dover, idag med ett ovanligt lugnt hav.

Men är livet på vägarna fortfarande lika spännande? Och hur är det med de tuffare sidorna av jobbet? Som i hamnen i Calais, som är skyddad som ett högriskfängelse, eftersom migranter alltid försöker att gömma sig i lastbilarna för att ta sig till England. ”Det är inte lätt, men så är det väl överallt?”, säger Stefan. Fast sedan säger han på sin värmande bayerska dialekt, att: ”I grund och botten är det alltid väldigt kul!”

Foto: Ralf Kreuels