Marcel Tietz älskar miljöombyte

Redan som liten fick Marcel känna på vad det innebär att ha ett jobb med mycket resande: ”Min pappa gick till sjöss”, berättar 41-åriga Marcel. Hans egen väg ledde honom däremot först till en utbildning till elektriker. Eftersom han inte kunde få någon fast anställning blev erbjudandet att köra för företaget Krügel Umzugslogistik, grundat 1897, ett riktigt glädjebesked. Särskilt när man blivit smittad av möbelsjukan, berättar han med ett leende.

Ett sportigt par.

Ännu ett plus med jobbet: för det mesta kör han med en kollega som han kommer mycket bra överens med. ”Vi har alltid trevligt ihop”, säger Marcel. En till två gånger i veckan kör de långdistansflyttar till Schweiz eller Frankrike tillsammans. ”Eftersom vi även sover i hytten är det förstås härligt att vi är på samma våglängd för det mesta.”

Exempelvis är det viktigt för båda att förarhytten hålls ren och städad – ”Alla böcker står alltid på samma plats” – och när det finns tid tvättas lastbilen gemensamt. Båda är även noga med att äta nyttigt. För Marcel innebär det att han får köttbullar och bröd förberett på söndagarna av flickvännen. Han får också alltid med sig mycket grönsaker i matlådor. ”Ibland tar jag med mig löparskorna på turen. Dessutom spelar jag fotboll och styrketränar regelbundet.”

Aldrig detsamma.

Marcel gillar kundmöten. ”Man blir alltid överraskad. Vissa är nervöst förväntansfulla, andra är bara stressade.” Dessutom får Marcel och hans kollega se många platser som turister sällan får se. ”Det är fantastiskt att se nya miljöer”, berättar han. ”Slotten i Frankrike är verkligen otroliga.”

Han kommer till exempel väl ihåg en övergångsdag till schweiziska nationaldagen: ”Vi fick se vackra fyrverkerier och portarna till regeringshuset i Bern öppnades också. Vi hade en riktig turistdag.”

Arbetar även för hemstaden.

Hemma väntar hans partner, hans åttaåriga dotter och hans sexåriga son på honom. ”Han är förstås fascinerad av mitt jobb”, berättar fadern med stolthet. Framför allt när han får följa med pappa då och då.

Det är dock inte bara hans familj som behöver honom i hembyn Winsen an der Luhe nära Hamburg. Upp till 30 gånger om året rycker han ut som medlem i frivilliga brandkåren, och två gånger i månaden har de övningar. ”Jag är maskinist och hanterar pumpen och belysningen.” Och brandbilen kör han förstås också.

Foton: Christoph Börries