4-Xtremes – del 26: En premiär i ”hjärtat av Italien”

Både på vår nuvarande ”World Tour” och på vår första stora resa med expeditions-Axorn har vi upplevt många konstiga saker. Vi har övervunnit vissa hinder – och inför andra har vi varit tvungna att ge upp och ta en omväg på hundratals mil. Men en sak hände för första gången för ett par dagar sedan i en by i hjärtat av Italien: Vår lastbil var så inklämd att det varken gick att köra framåt eller bakåt. Mer om det senare!    

Efter Sicilien nådde vi det italienska fastlandet via vägen från Messina och en kort färjetur. Regionen i söder är vild och mycket grön. Den överraskar med fina vandringsleder och stränder, för att inte tala om gamla byar som Tropea, där vi verkligen trivdes.  

Pompejis sista dagar – 2.000 år senare.

På Sicilien upplevde vi vilken kraft Etna kan utveckla år 2021. En bra bit längre norrut, nära Neapel, såg vi spåren av ett annat utbrott långt tidigare: i utgrävningarna av Pompeji. Här begravde Vesuvius den antika staden under aska för nästan 2.000 år sedan, och den har i stort sett bibehållits i sedan dess.

Därför kan man idag besöka ruinerna av Pompeji. Såvida corona inte sätter käppar i hjulet förstås, som när vi var på väg till Tunisien för ett tag sedan. Då hade Italien stängt sina stora sevärdheter. Men nu när pandemin verkar vara på tillbakagång förbereder landet sig för sommarturismen.

Då finns det inte längre några hinder för att undersöka den här fascinerande platsen. På vårt andra försök hade vi också turen att komma före den stora turistanstormningen om några veckor och kunde därför – som så ofta de senaste månaderna – vandra nästan ensamma genom de antika gatorna.

Vi väntar – och firar!

Kanske är det bara logiskt att det var just här vi hade ”premiären” som nämndes i början. I en av byarna var infarten till parkeringsplatsen så smal att bara en bil i taget kunde komma igenom. Inget speciellt så långt. Men nästa morgon rullade bilarna in en efter en. Tills hela campingplatsen var proppfull.

Vi fick alltså inte bara vänta ut morgontrafiken, utan blev kvar hela dagen och hela nästa natt. Snart visste vi varför vi hade hamnat i den här lavinen av campare: vi hade prickat in 2 juni, Italiens nationaldag. Så det var bara att vara med i firandet.

Ovant ståhej i Florens.

Ju längre norrut vi kommer, desto mer sällsynta blir situationerna där det inte verkar finnas regler för saker och ting. Det finns färre möjligheter att campa fritt, småvägarna är avspärrade, parkeringsplatserna har förbudsskyltar. Därför gick resan snabbt – och snart var vi i Florens, huvudstaden i Toscana.

Tio minuter från stadens historiska centrum hittade vi en säker ställplats och tog oss in till staden framåt kvällen. Där var det liv och rörelse, gatorna var fulla av turister och souvenirförsäljare. Men det är ju inte konstigt i en så härlig miljö! Så mycket ståhej känns ovant på försommaren 2021. Trots det kunde vi njuta av solnedgången – efter en promenad kors och tvärs genom gamla stan till Michelangelo-torget.

Räcker dieseln från Tunisien ända till Slovenien?

Just nu sitter vi i skuggan och väntar. Inte för att vi är inparkerade igen. Nej, vi sitter och väntar på att termometern ska sjunka under 30 grader. Här i inlandet är det hett, och mitt på dagen sitter vi ofta i skuggan under ett träd eller i bodelen.

Vår plan under de kommande dagarna är att köra så bränslesnålt på vår resa norrut, att den tunisiska dieseln i tanken räcker ända tills vi har passerat den slovenska gränsen. Där är det mycket billigare att tanka än i Italien. Hur vi ska lyckas med det? Vi håller hela tiden koll med vår bärbara dator för att klura ut det.

Foto: 4-Xtremes