4-Xtremes – del 5: överraskningar på Finlands västkust

Hailuoto är en ö som ligger ganska långt norrut på Finlands västkust. Här finns en liten flygplats, ett bryggeri och jättegod finsk ”sommarsoppa” med grönsaker och lax. Och vi får inte glömma älgspåren vi såg i sanden. Mer om det senare. Först får ni följa med ca 75 mil tillbaka till hamnstaden Ekenäs i sydvästra Finland. Där började den här etappen av vår World Tour. Med den första av en rad överraskningar.

I skolan fick vi lära oss att finska är ett svårt språk som har mycket lite gemensamt med de flesta andra språk i Europa. Därför blev vi desto mer förvånade när vi faktiskt kunde tyda många skyltar i Ekenäs. När vi kom hit märkte vi att många, framför allt här i sydvästra delen, pratar svenska som är mycket lättare för utomstående att förstå, och därför kunde vi också läsa skyltarna. Sedan dess har vi läst och hört mycket finska – och då fattar vi verkligen inte ett ord. Ekenäs med de vackra, gamla trähusen och det lilla torget i centrum är sannerligen värt en avstickare.

Mygg? Felmeddelande!

Från Ekenäs åkte vi norrut eftersom vi ville till hinna till Nordkap innan den första snön kom. Vi arbetade oss framåt via små fiskebyar och lugna, fridfulla lägerplatser. Ju längre norröver man kommer, desto klippigare blir kusten, och de platta, sandiga stränderna blir fler och fler. Träden är inte lika höga som söderut, och det finns betydligt fler myrmarker. En sak har vi haft tur med i alla landsdelar vi hittills rest genom: det har varit ganska lite mygg.

På ett ställe, där vi övernattade vid en strand, ville Mike kolla bromsbeläggen på vår Axor. Det hade han inte gjort sedan mars 2019 när vi bytte däck i Ryssland på vår första ”4-Xtremes”-tur. Tyvärr blev skruvarna så hårt åtdragna den gången att spärrnyckeln nu gick sönder trots den var av härdat stål, och Mike hade hunnit lossa tre skruvar. Med stor improvisationsförmåga lyckades han dra åt skruvarna igen – bromsbeläggen får vänta till en annan gång.

Ner till knäna i myren.

Ett par dagar senare besökte vi en nationalpark och vandrade genom ett stort myrområde. Vår belgiska vallhundstik Aimée sprang rakt ut på myren – och sjönk direkt. Som tur var kunde vi dra upp henne i halsbandet. Exakt hur stor och imponerade myren är såg vi först när vi flög med drönare över den.

Några dagar senare, när vi kom tillbaka till vårt läger efter en strandpromenad, möttes vi av en oväntad besökare – och inte vem som helst: det var en soldat. Han upplyste oss om att vi var på ett militärområde där det just nu pågick en övning. Det som överraskade oss allra mest var att soldaten var mycket vänlig och bad om ursäkt för att det avspärrade området inte var tydligt markerat. Han rekommenderade till och med en annan strand där vi kunde campa. Vi utgår från att den här episoden hade sett helt annorlunda ut i andra länder.

Under tiden utforskar vi öns smala gamla skogsvägar, njuter av sommarsoppa i hamnen, och på kvällspromenaderna sätter vi upp våra kameror där vi hittar djurstigar. Någon älg har vi visserligen inte fått se än. Men vi har inte gett upp hoppet.

Foto: 4-Xtremes