Jonathan Damman och hans fascination för vackra, kraftfulla lastbilar

Fordon & teknik

I rampljuset.

Jonathan Damman önskade sig en lastbil med bekväm kupé, elegant yttre och mer kraft. En fullständig succé!


Jonathan Dammans första Mercedes-Benz-dragfordon var en Actros 1842. Uppriktigt sagt var det förnuftet som fick styra: Han hade bestämt sig för en mindre motor, för att sänka priset och bränsleförbrukningen. 310 kW-motorn räckte för hans resor mellan grus- och sandgroparna i Marquise – en liten ort halvvägs på sträckan mellan Boulogne-sur-Mer och Calais – och avlastningsställena. På varje resa var Jonathan bara tvungen att bemästra en enskild större stigning.


Men på något sätt kände han inte fullt ut för fordonet. ”Jag älskar vackra, kraftfulla lastbilar”, berättar yrkesföraren som är egen företagare. Tre år senare fann Jonathan tillräckliga skäl för att slutligen följa sitt hjärta: Han fick nya kunder i områden där terrängförhållandena var besvärliga. Där räckte inte hans gamla dragfordon till, framför allt vad gällde bränsleförbrukningen. Dessutom var det nya tippflaket champagnefärgat, vilket inte passade särskilt bra till det första – rödvita – dragfordonet. ”Jag hade länge velat ha en starkare motor. Och när jag ändå skulle byta ut hela trailern beslöt jag mig för att göra mig själv glad och inte sätta ihop ett ordinärt fordon”, förklarar han. ”Jag hade redan gjort mig en bild av hur den övre och nedre strålkastarbågen skulle vara av polerat rostfritt stål och ha en neonskylt längst upp.”


Ett antal stildetaljer gör fordonet unikt och det är också det som Jonathan ser som dess charm.
Ett antal stildetaljer gör fordonet unikt och det är också det som Jonathan ser som dess charm.

Men bra lastbils-tuners kan vara svåra att hitta i norra Frankrike. Mercedes-Benz-konsulten i Isques, Laurent Meyrignac, kunde dock hjälpa honom. Tillsammans konfigurerade de den nya lastbilen och gav det belgiska företaget AIS i Bütgenbach, fyra timmars körning från Calais, uppdraget att utföra konverteringen. Actros 1863 fick alltså en champagnefärgad utstyrsel och utrustades med ett chassiskydd av aluminium och fotsteg i rostfritt stål, medan spoilern fick en sidolist i rostfritt stål med integrerade ljusenheter med fem LED-lampor. Ytterligare ljusprofillister anpassades harmoniskt till sidounderkörningsskyddet. Och naturligtvis försågs strålkastarbågarna upptill och nedtill med fyra respektive sex extra strålkastare och en neonskylt med texten ”S. T.J. C”. Sammantaget är ljusarrangemanget mycket lyckat och två rostfria tryckluftshorn ger ett perfekt ljud.



Vad gäller dragfordonet har det allt man kan önska: heltäckande luftfjädring, hytt med SoloStar Concept-utrustning inklusive komfortskinnsäten, läderratt, oberoende luftkonditionering, kylskåp och däcktryckskontroll på alla hjul.

Den belgiska tunern höll på med fordonet i en månads tid. I dag är det fler än bara Jonathan som är nöjda med resultatet: ”Till och med kunderna har lyckönskat mig. De är glada över att ett så vackert fordon levererar till dem.”


Foton: Hans Müller

1 kommentar