Josef Sammer kan inte tänka sig något bättre än att köra Arocs

Josef Sammer vill inget hellre än att köra lastbil. ”Det var min stora dröm redan som barn”, säger han. ”Andra ville bli pilot, polis eller brandman, jag drömde om att sätta mig bakom ratten i en lastbil och dra ut på vägarna. Som mycket ung lät han drömmen gå i uppfyllelse tillsammans med en kompis som gick bort i en hjärntumör, endast 21 år gammal. Det påverkade inte Josefs beslut. ”Varför skulle jag ändra mig för det?”, frågar han sig. ”På sätt och vis lät jag min hobby bli mitt yrke. Jag får sitta bakom ratten på ett fantastiskt arbetsredskap och det gör mig lycklig, helt enkelt.”

Josef talar om sin splitter nya Arocs 1851. Med den transporterar han makadam, grus och annan bulklast för transport- och schaktföretaget Windhager. ”Jag spenderar mycket tid på vägarna, jag rår om mig själv, jag få träffa massor av folk och känner mig som en kung bakom ratten. Det finns inget härligare än att köra lastbil”, försäkrar han. Josefs ögon glittrar när han berättar om sin stora passion som tillika är hans jobb, om sitt stora intresse för bilar och om sin arbetsgivare. ”Allt stämmer, både på det personliga planet och när det kommer till arbetsuppgifterna – allt är klockrent!”

Inte heller hans chef Ferdinand Windhager – som nu i andra generationen driver familjeföretaget som grundades på 50-talet. På ett litet företag som detta – med 14 lastbilar och 12 byggmaskiner – är medarbetarna en stor del av framgången. ”Anställda som Josef är rena drömmen för oss. Toppmotiverad, pålitlig, vänlig och kompetent i kontakten med kunderna. Dessutom behandlar han bilen som vore den hans egen – mer kan en företagschef knappast önska sig av en medarbetare.”

För Josef Sammer är skicket hos hans Arocs en riktig hjärtefråga. Han tar varje repa personligt och förarhytten är pedantiskt skött. Allt har sin plats, i ett fack i mittkonsolen finns laddkablar, nycklar, solglasögon och följesedlar, i kylskåpet vindruvor, Coca-Cola, inlagd chili och hårdkokta ägg ”för säkerhets skull”. Smutsiga skor är portförbjudna. Jag spenderar mer tid i min Arocs än hemma”, förklarar Josef. ”Därför vill jag ha det rent omkring mig.”

Och bekvämt. De flesta körningar ligger bara 3 till 5 mil från firman som är belägen mellan St. Wolfgang och Bad Ischl i österrikiska Wirling. Ändå använder Josef regelbundet bädden i förarhytten. ”Det är höjden av lyx. Så fort det blir en lucka i schemat eller när jag har en planerad paus lägger jag mig ned och vilar en liten stund. Sedan kan jag ta tag i jobbet med nya friska tag.”

Vilket är fallet nu. Josef Sammer ska lasta makadam i firmans eget grustag i Weißenbachtal och därefter köra lasset till en kund i Redlham.

”Makadamen är typisk för det här området”, förklarar Ferdinand Windhager. ”Den är av mycket hög kvalitet och används framför allt som ballast vid vägbyggen.” Josefs Arocs kör ned i grustaget och river upp ett moln av damm bakom sig. Föraren parkerar lastbilen, skyndar de få metrarna till hjullastaren och har några ögonblick senare lastat tippflaket med 24 ton makadam. ”För Josef finns det ingen halvgas”, säger Ferdinand Windhager, som betraktar sin medarbetare från kanten av grustaget. ”Det är alltid full fart som gäller.”

På samma sätt demonstrerar han även den hydrauliska framhjulsdriften, en av den tvåaxlade dragbilens mest betydande fördelar. Med en knapptryckning kopplas kortvarigt en hydraulisk hjälpdrift in på framhjulen – och lastbilen bemästrar enkelt den branta stigningen ut från grustaget. ”Funktionen gör backen till en barnlek”, säger han. ”Utan den hydrauliska framhjulsdriften hade lastbilen riskerat att bli stående mitt i backen om man hade varit tvungen att stanna.”

Även Ferdinand Windhager är övertygad om teknikens fördelar: ”Den ger mig samma fördelar som allhjulsdrift, men har lägre vikt och drar mindre bränsle i jämförelse.” Företagaren nämner en annan, helt väsentlig fördel: Utan den hydrauliska framhjulsdriften hade vi över huvud taget inte kunnat ta oss fram på vissa vägarbetsplatser, såsom senast i Mondsee. ”På den hala, branta vägen hade andra dragbilar inte haft en chans.”

Josef Sammer nickar och hans ögon börjar tindra igen. Han talar om lastbilens köregenskaper som håller ”världsklass”, om den smidiga startspärren och om retardern. ”Den är fruktansvärt effektiv”, säger han. ”Jag behöver nästan aldrig ens nudda vid bromsen längre för att stanna bilen – utrustningen borde vara lag för alla lastbilar.”

Förutom passionen för lastbilar är Josef Sammer musikintresserad: Han spelar tuba i en orkester som heter St. Wolfgang. Men det är snarare en hobby. ”Att köra lastbil däremot, det är mitt liv. Jag kan inte tänka mig något bättre.”