Timmertransport: Pierre Geyer och hans Arocs 3363

Fordon och teknik

Skogens konung.

Pierre Geyer är egenföretagare och tjänar sitt uppehälle med hjälp av en Arocs 3363. Det gäller att stiga upp tidigt och han måste vara snabb.

Att manövrera Arocs genom skogen med den långa lasten kräver skicklighet.


Den fullastade timmerbilen rullar nerför skogsvägen i EcoRoll-läge. Pierre Geyer sitter avspänd bakom ratten. När farthållaren är påslagen ser det ut som om den treaxlade Arocs 3363 kör av sig själv. 46-årige Pierre har kört timmer halva sitt liv, och har egen firma sedan tio år. I skogarna i mellersta Vogeserna hittar han som i sin egen ficka. Han är baserad i den lilla byn Wangenbourg-Engenthal, belägen längs med franska landsvägen D 218. I sydväst brer Forêt Domaniale d’Engenthal ut sig, och österut ligger Forêt Domaniale de la Mossig. Så Pierre har för det mesta inte långt till lastningsställena.



”I mitt yrke utsätts materialet för stora påfrestningar. Det är många backar och dåligt utbyggda skogsvägar”, säger han. Därför köpte han en Actros som dragbil för tio år sedan. Med den körde han totalt 772 000 kilometer. ”Och det med originalmotor och originalkoppling”, betonar han. Pierre Geyer var så nöjd med sin Mercedes-Benz att han absolut vill ha en Mercedes igen – även om det betydde att han fick ge sig till tåls i ett och ett halvt år tills den nya Arocs med 460 kW-supermotor fått sitt typgodkännande i Frankrike. Hiab-kranen för timmer på den gamla dragbilen kunde han efter en noggrann kontroll fortsätta att använda med Arocs 3363 – och timmersläpet likaså.

Pierre hade exakta föreställningar om vilken typ av utrustning den nya dragbilen skulle ha: en ruta i bakväggen på förarhytten, ett kylskåp, en backkamera och framför allt en gångbrygga ovanför hjulhuset på förarsidan så att han kunde komma åt lastkranen bakom förarhytten utan att behöva gå ner på marken. ”Det gäller att spara tid”, förklarar han medan han i en handvändning tar tag i de 18 meter långa stockarna med kranens gripare och försiktigt lägger ner dem på släpvagnen. ”Det är därför det krävs så hög motoreffekt – ett tungt lastat släp måste kunna klara alla backarna i Vogeserna utan problem.”



Pierres huvuduppdragsgivare är sågverket Siat Braun i Urmatt. De skickar uppdragen till hans surfplatta med exakta uppgifter om den volym som ska hämtas på de olika lastningsställena ute i skogen. Det kan handla om mängder på allt från 2 till 500 kubikmeter. Lastningsställena ligger i en omkrets på 100 kilometer runt hans placering. I undantagsfall kör han upp till 200 kilometer bort.

Eftersom man avräknar efter volym – och betalningen varierar beroende på stockarnas längd – har Pierre Geyer alltid brått: när han hämtar timret med kranen, när han kör och när han lastar av timret på sågverket. Det är därför som hans arbetsdag brukar börja redan klockan fyra på morgonen. ”Om jag måste åka igenom Strasbourg är det enorma köer redan klockan halv åtta”, säger han. ”Som tur är har jag alltid gillat att vara uppe med tuppen.”



Foto: Hans Müller

6 kommentarer