Juan Manuel Espinosa transporterar 30 000 liter olivolja av finaste kvalitet

Reportage

De finaste livsmedlen.

I Andalusien ligger en av världens största olivodlingar. Olivoljan som pressas där är en delikatess och den transporteras i regel med lastbil till kunderna. En körning med Juan Manuel Espinosa.

Påhängsvagnen och Actros glänser i kapp – inom livsmedelsindustrin måste allt vara rent.


Spanien på våren innebär regn, nattfrost och morgondis. Kvicksilvret stiger motvilligt över femgradersstrecket och av den för medelhavsområdet så typiska munterheten märks inte ett spår. Men det andalusiska inlandet är ju också en bra bit från Medelhavet.

Och ibland finns vissa hinder. För att tala i klartext: I den här uppförsbacken behövs verkligen de 375 kW i Juan Manuel Espinosas nypolerade Actros 1851. Lyckligtvis har motorväg 4 tre filer, så att andra fordon kan köra om utan problem. Nära krönet på backen stryper Predictive Powertrain Control bränsletillförseln, för systemet vet vad som väntar – nästa nedförsbacke. Nålen på hastighetsmätaren visar åter 60, 70, 80 och Juan Manuel manövrerar den högra rattspaken och låter retardern arbeta ännu mer mot hastigheten. Längre fram har en bil stannat och en körbana är blockerad.



Han kastar en snabb blick mot mötande körbana, tutar snabbt tre gånger och höjer handen för att hälsa. ”Det var Alfonso, en vän till mig. Han kör också för Maria och är på väg tillbaka till Mengíbar”, säger 22-åringen. Maria Álvarez äger åkeriet Sermatran. ”Sermatran äger påhängsvagnarna i rostfritt stål och frakten, men inga dragbilar. Det är där vi kommer in i bilden”, säger Juan Manuel. Han kör sin pappa Antonios Actros. Pappan håller för tillfället på med att införskaffa ännu en lastbil till det lilla familjeföretaget, så att Juan Manuel får sin egen lastbil. Då kan far och son köra samtidigt.

Men nu är han först på väg till Italien. En sträcka som han är bekant med. ”Här är jag ungefär varannan vecka. Innan jag fyllde 21 och äntligen fick köra ensam följde jag med min far otaliga gånger”, berättar han. Strax före nedförsbacken accelererar Actrosen igen och tar liksom sats, så att vägen uppför nästa backe inte blir så besvärlig. 30 000 liter finaste olivolja, det är ca 27 000 kg som återigen drar åt fel håll i uppförsbacken.


30 000 liter olivolja rinner in i påhängsvagnen. Francesco Fernandes (t.v.) från lagret i Mengíbar hjälper till att koppla slangen.
30 000 liter olivolja rinner in i påhängsvagnen. Francesco Fernandes (t.v.) från lagret i Mengíbar hjälper till att koppla slangen.
Bara 22, men har många år bakom sig i förarhytten – Juan Manuel Espinosa.
Bara 22, men har många år bakom sig i förarhytten – Juan Manuel Espinosa.
Rent arbete i alla avseenden – tack vare en vattentank på påhängsvagnen kan man tvätta händerna när som helst.
Rent arbete i alla avseenden – tack vare en vattentank på påhängsvagnen kan man tvätta händerna när som helst.

”Olivoljan är helt enkelt fantastisk, extremt delikat och den sysselsätter många människor, även oss”, säger Juan Manuel. Spanien är världsledande inom produktion av olivolja. De största odlingarna ligger mellan Jaén, Málaga, Córdoba, Granada och Sevilla. Här finns ca 175 miljoner olivträd på en yta av två miljoner hektar. Regionen runt Jaén, där även Mengíbar ligger, är centrum för olivoljeproduktionen. Det var fenicierna som tog olivträden till Spanien, och romarna optimerade senare odlingen. Maurerna förfinade smaken och efterlämnade även det arabiska begreppet ”aceituna” för oliver. ”Det är avgörande för kvaliteten att oliverna bearbetas direkt när de plockats från trädet och absolut inte faller från trädet av sig själva. Från sådana oliver får man bara olja av sämre kvalitet”, berättar Juan Manuel. Den bästa kvaliteten märks med ”Virgin Extra”, och det är sådan olja som Juan Manuel har i lasten. Han ska köra den till ett tappningsföretag i Genua.


På förarhytten står det ”Marina” med silverfärgade bokstäver. Juan Manuels mamma heter så. Stolar med ljus läderklädsel och svarta sidostycken och matchande golvbeklädnad med en stor stjärna – det råder inget tvivel om att detta är en bekvämlighetszon. Ovanför komradion vakar två helgonbilder över Juan Manuel och hans far Antonio, och bredvid dessa finns en kalender. ”Egentligen visste jag redan vid tolv års ålder att jag ville bli lastbilschaufför. Och från den åldern var jag så ofta som möjligt ute med pappa”, säger Juan Manuel.

Noggrann rengöring efter körningens slut.

Men under dessa år fick han inte bara bekanta sig med att planera körningar och med livet i förarhytten, utan även med allt annat arbete. Till exempel manöverkörning, på- och frånkoppling av påhängsvagnen och noggrann rengöring av påhängsvagnen efter varje körning, oavsett vilken typ av gods som hade transporterats. För på tillbakavägen tog far och son Espinosa ofta med sig mjölk, flytande choklad, koncentrerad apelsinjuice eller vin.

Kastar man en blick ut över landskapet i regionen Kastilien-La Mancha ser man att det även finns rikligt av detta i Spanien. I den här regionen har olivträden bytts ut mot vinstockar, inte bara några enstaka utan så långt ögat når.

De karga bergen man såg tidigare har nu bytts ut mot mjuka kullar. Motorvägen Autovía del Sur, som går i vidsträckta kurvor genom landet, har fört Europa så mycket närmare Andalusien. Actrosen går på 1 200 varv per minut och Juan Manuel ler – det är roligt att köra nu efter denna ansträngande morgon.


Actros och olivträd – Spanien är världsledande inom olivoljeproduktion.


Att trafiken är gles bidrar i stor utsträckning till körglädjen. Närmaste lastbil framför kan precis skymtas och i backspegeln – långt bort förbi den mörkblå hytten och den silverglänsande påhängsvagnen – syns en annan dragbil med släp som kör i samma riktning. Det ser likadant ut i mötande körfält, med en och annan personbil emellanåt. Perfekta förhållanden för att man ska kunna slappna av riktigt ordentligt. Men Juan Manuel är på sin vakt. I nästa ögonblick tvingas han väja för en hund som jagar en kanin över motorvägen. ”Det finns alltid anledning att vara uppmärksam”, kommenterar han.


En telefonsignal hörs. Det är Maria. ”Är allt okej, var är du?”, frågar hon. ”Ja, allt är bara bra. Jag kör strax ut ur Tébar. Ska ta en kaffepaus.” ”Bra. Venga!” Och så lägger hon på, den sprudlande åkeriägarinnan som har flera barnbarn.

Juan Manuel blinkar och kör ut på Autovía del Este mot Valencia. Det höga visselljudet från turbon visar att Actros måste få upp farten igen, för det kommer att komma några ordentliga uppförsbackar på vägen mot Medelhavet, och varningsskyltarna blinkar: ”Precaution – Rachas de Viento”, häftiga vindbyar får plötsligt förarhytten att skaka. Skönt att det i alla fall är paus snart.



”Olivolja är fantastisk – extremt delikat och den skapar arbete åt människor”

– Actros-föraren Juan Manuel Espinosa


Nästa morgon märks inget av vindbyarna. Medelhavet ligger blygrått och helt stilla på höger sida av motorvägen. Desto bättre, det borgar nämligen för en lugn överfart. I Barcelona kör Juan Manuel nämligen på färjan till Genua. 

I går kväll körde han till Tarragona där han tankade fullt och tog en vilopaus på elva timmar. Men nu är han redo att köra igen och det står snart klart att metropolen Barcelona närmar sig. Trafiksituationen nu på morgonen är en helt annan än den i går på motorvägen.



Men det spelar ingen roll. Juan Manuel har gott om tid. Han väntar ca en och en halv timme vid terminalen innan det är dags att köra på färjan. ”Det krävs lite tålamod här”, säger han medan han väntar. Han tar en trasa och torkar av golvet i förarhytten. Fast det kan knappt ha kommit in ett enda dammkorn, så noga som Juan Manuel är med sin bil. Men så är det i livsmedelsbranschen, där dragbilar och påhängsvagnar glänser i kapp inifrån och ut.


En blå Actros, en blå båt – snart är det dags att köra på färjan till Genua.


Foto: Sebastian Vollmert
Video: Martin Schneider-Lau

10 kommentarer