Ute på uppdrag mednya Actros

Reportage

Glasklart.

Ett jobb för klarsynta förare: Gerwin ”Gerry” Engert transporterar fönsterglas. Det är många leveranser, men Gerry kan ändå koppla av med nya Actros.

En kort paus, sen bär det av igen. Avslappnat och utan stress, eftersom nya Actros är en så suverän lastbil, tycker Gerwin ”Gerry” Engert.


Det är en bild som tagen direkt ur en reseguide. På höger hand glänser det barockklostret Banz med sin mäktiga fasad och de två tornen i kvällssolen. Precis mittemot höjer sig båda tornen på vallfartskyrkan Vierzehnheiligen mot himlen. Genom den vidsträckta dalen nedanför de båda kulturminnesmärkena från 1700-talet flyter floden Main. Kör man bara ett par kilometer längs floden, på motorväg 73, kommer man till staden Bamberg som med sin unika, historiska stadskärna skulle kunna ta upp ett helt kapitel i reseguiden.

”Det är klart jag ser hur vackert det är här”, säger Gerwin Engert och lättar på gasen i sin nya Actros 1845, eftersom trafiken flyter trögt framför honom. Han saktar in genom motorbromsning i stället för att bromsa. ”Fast jag koncentrerar mig först och främst på trafiken och mitt jobb.” Han har kört knappt 37 mil. Från Bamberg mot nordost ända in i delstaten Sachsen och tillbaka igen. Det är dock inte någon resebyrå som har planerat rutten, utan arbetsledaren på Elflein Transport & Logistik. Och Engert, som av alla kallas ”Gerry”, måste leverera lasten till kunderna på ett tillförlitligt sätt.


46-åringen började dagens skift klockan sju. Han lastade bilen vid Saint-Gobain Glaskontor GmbH, bara ett stenkast från Elflein-området i Bambergs hamn. Lasten består av isolerande fönsterglas, stötsäkert fastsatta på ett dussin transportstativ. Glasen fyller hela släpkombinationen på 40 ton och stativen sitter säkert förankrade i skenor på lastytorna. ”Det är enkelt, jag kör nästan alltid glas. För det mesta till fönsterglasfirmor”, säger Gerry, som är född i Bamberg. Många av hans kolleger kör i hela Tyskland och i Tjeckien och Beneluxländerna med fordonsdelar, papper eller livsmedel. Gerrys glaskunder finns däremot huvudsakligen i den södra halvan av Tyskland. Han kör ofta längs Rhen eller Mosel. I dag kör han alltså genom sina hemtrakter i Oberfranken och till angränsande Sachsen.

Det är exakt 11,4 mil till det första avlastningsstället i den lilla kurorten Bad Steben. Kunden, Therma-Fensterbau, behöver glas omgående. Därför bör det inte ta längre än en och en halv timme att köra till Frankenwald. Gerry har dock inga problem att låta bli omkörningar. ”Jag är inte mycket för höga farter.” Han påpekar att det ökar såväl bränsleförbrukning som slitage och olycksrisker. ”Dessutom blir man bara stressad! Det händer ofta att jag blir omkörd. Sen ser jag bilen som körde om mig igen vid någon avfart längre fram. Då märks det ju tydligt att omkörningen inte var till någon nytta alls.”

Med sin avslappnade körstil kommer Gerry i alla fall snabbt fram och parkerar punktligt framför kundens lager. Han sätter sig genast i den röda gaffeltrucken som sitter baktill på släpet, låser upp den och sänker ned den mot marken. Han lyfter upp det första stativet, backar gaffeltrucken och vänder. Sedan kör han ner glaset i företagets källare via en ramp. Under tiden börjar stora regndroppar falla. När Gerry har lastat ur exakt hälften av lasten placerar han de tomma stativen på den tomma lastytan. Även detta går i en handvändning. Efter knappt en timme har Gerry satt fast gaffeltrucken på släpet igen och skrivit under leveranshandlingarna i förarhytten, väl skyddad mot det allt kraftigare regnet. Det blir inte tid till att prata med mannen på varumottagningen, trots att Gerry naturligtvis känner honom. Nu bär det av till nästa ställe! Grünbach i Vogtland, drygt 7 mil bort.


Upp på gaffeltrucken: Hos många kunder lastar Gerry Engert av själv.


”Vilken kärra!” säger Gerry ett par minuter senare på motorväg 72 mot Sachsen och flinar. Gaffeltrucken är ju nästan svårare att hantera än nya Actros. ”Ärligt talat så är det en fantastisk lastbil. Förarplatsen är till exempel mycket överskådlig. Alla knappar är perfekt placerade. De tycks säga: Här är jag, tryck på mig! Det är väldigt intuitivt.” Ett annat stort plus är den nya 6-cylindriga radmotorn. Den är stark och bränslesnål, och ljudet är behagligt. ”Då slipper man huvudvärk efter en lång arbetsdag. Jag trivs överhuvudtaget väldigt bra i den här bilen.” Bland annat är förarhyttsgolvet plant, vilket gör att man kan stå upprätt mellan stolarna och till exempel ta på och av jackan utan problem. ”Sen bidrar såklart de ljusa och behagliga materialen till trivseln.”

Gerrys chef Rüdiger Elflein har tänkt i liknande banor. För honom är det viktigt att hans förare kan köra det tajta schemat under bästa möjliga förhållanden. Minst lika viktigt ur företagets synvinkel är lastbilens driftsekonomi. Och när företaget hade vägt samman alla faktorer var det glasklart att det var nya Actros man skulle satsa på. Sedan januari har Elflein köpt hela 40 exemplar till familjeföretagets vagnpark, som består av 165 lastbilar, alla med den extra aerodynamiska StreamSpace-hytten, som gör att den redan låga bränsleförbrukningen blir ännu lägre. Precis som de äldre bilarna är de nya utrustade med FleetBoard. Lastbilarna drivs av 330 kW starka motorer med Euro VI. Det finns ett välgrundat beslut även bakom detta. Rüdiger Elflein är övertygad om att Euro VI är den bästa avgastekniken, inte bara just nu utan även i många år framöver. Föraren Gerry delar den uppfattningen. ”Det är toppen att vår chef är så konsekvent när det gäller detta.”

Vid det här laget är har han nästan kommit tillbaka till Bamberg igen. Kunden i Sachsen har fått sitt isolerande glas. Även den tredje och sista leveransen, till Gattendorf utanför Hof, skedde punktligt. Det är bara fem år sedan Gerry tog lastbilskörkort. ”Jag jobbade många år som egen företagare i restaurangbranschen”, säger Gerry, som är far till en vuxen son. Gerry har ett stort bilintresse och kände att det var dags att byta bransch. Därför var det ett logiskt beslut att bli lastbilschaufför och det var heller inga problem att klara lastbilskörkortet.

Men Gerry vill inte överbetona asfaltsromantiken. Yrket är inte bara en dans på rosor. ”Efter vintern, när vädret blir bättre och arbetet på byggena kommer i gång ordentligt, transporterar vi extra mycket fönsterglas. Det kan bli mycket att göra.” Men under hela året börjar många körningar inte på tidiga morgnar som i dag, utan mitt i natten.

Och sen finns det vissa saker som irriterar. Till exempel andra lastbilsförare som inte vill inse att Gerry, precis som alla Elflein-förare, kör i konstant tempo och därmed i deras tycke för långsamt. ”Det händer då och då att jag blir omkörd av en förare som knackar med fingret mot pannan för att visa att han tycker jag är dum i huvudet.”

Någon minut senare susar en förare i en transportbil förbi på Gerrys högra sida med en hårresande manöver. Gerry hade gått ut i mittfilen för att göra det lättare för transportbilen att komma in på motorvägen. Men det är ingen idé att hetsa upp sig! Nu är det bara ett par kilometer kvar innan arbetsdagen är slut. Det blir kanske en cykeltur. Naturen i Oberfranken är vacker.

Foto: Michael Neuhaus


Stor omsorg, lägsta utsläpp av skadliga ämnen: Alla nya Actros hos Elflein har Euro VI-utförande.
Stor omsorg, lägsta utsläpp av skadliga ämnen: Alla nya Actros hos Elflein har Euro VI-utförande.
Allt går som smort: Gerry Engert transporterar nästan bara glas.
Allt går som smort: Gerry Engert transporterar nästan bara glas.

Ännu inga kommentarer