Dryckeslogistik med Atego

”Det förlovade landet”, kallar Franz Weber denna trakt. Sin hembygd. Vid horisonten höjer sig alperna majestätiskt och deras snötäckta toppar glänser i morgonsolen. Djupgrönt lyser betesmarkerna på de mjuka kullarna, intill vilka små orter i det Würtembergska Allgäu ligger utspridda. Ett vykort kunde inte vara vackrare. ”Kom snart tillbaka” står det på de handsnidade skyltarna vid utfarterna från de orter som Ategon passerar. Och knappast någon är mer tilltalad av detta än Franz Weber. För oavsett om det gäller två blandade lådor till det lilla företaget eller knappt 8 000 liter till de stora ölhusen i Ravensburg – han kör ut ölen till de törstande i Allgäu.

Sedan tolv år tillbaka arbetar den 51-åriga öltransportören för Edelweiß-bryggeriet Farny i Wangen. Öltransportörer, det betyder hos Farny mycket mer än vad man normalt sett förknippar med yrket som lastbilschaufför: Franz känner alla sina kunder väl och vet om dottern snart ska gifta sig eller om morfar fyller år. Och Franz har sett världen. Men från sin hembygd kan han inte slita sig: ”Jag har bott i USA i sju år, men Allgäu lockade mig tillbaka”, berättar fyrabarnspappan. I sin hemort Ratzenried har han gått med i den lokala säckpipegruppen avslöjar han, och inleder ett uppfriskande föredrag om skotska kiltar, kiltmönster och repkvällar med sina ”skottar från Allgäu”.

Den som följer med honom som passagerare på hans körning, får på skälmaktig allemannisk dialekt veta inte bara på vilken fotbollsplan Karl-Heinz Riedle lärde sig spela fotboll, utan även höra hela biografier över människor som promenerar med barngrupper vid vägkanten, arbetar i trädgården eller bötfäller felparkerare. Franz känner dem alla. Och alla känner honom – och stannar gärna till för en pratstund. Han är även efterfrågad som själasörjare. För Farny-bryggeriet är Franz något av den ideala ”utrikesministern” och ett av ölets ansikten. Farny har alltsedan 1833, inte minst tack vare sina trevliga öltransportörer, utvecklats till att bli marknadsledande inom veteöl i Bodensjöregionen, Oberschwaben och Westallgäu. 13 ölsorter bryggs i Kißlegg – från ”Maskulator Doppelbock” till ”Alt Dürrener Weiße”. Kristallveteölet är Farnys populäraste ölsort. Denna sort uppfanns till och med här 1924. ”Vårt kristallveteöl beställs till och med från platser längre bort än Stuttgart”, förklarar Farny-bryggmästaren Alexander Neugebauer stolt.

Men Farnys kunder serverar inte bara öl i dalarna utan även uppe i bergen. Steibis vid foten av det 1 833 meter höga berget Hochgrat är därför nästa station på hans körschema. Därifrån är det ca 1 500 meter upp till Farnys eget värdshus ”Falkenhütte”, som seniorchefen Erika Schneider driver tillsammans med nästa generation – Baltes och Brigitte Stenzel. Ategon kör förbi snökanonerna till skidpisterna. ”På vintern ligger ett fast snötäcke här. Då kommer ingen lastbil upp hit”, säger Franz. Men även nu måste han pressa sin Atego hårt på den smala vägen upp till stugan. Smala serpentinvägar. Bra en handslängd vid sidan av vägkanten stupar det oroväckande brant nedåt. Ett par skogsarbetare hämtar trädstammar ur skogen med hjälp av en mobil linbana. Här, om inte förr, krävs Ategons fulla lättmaövrerbarhet och dynamik: När lastutrymmet är fullt släpar lastbilen med sig en vikt på åtta ton även uppför detta pass.

Franz har i alla fall ett enhetligt utseende däruppe på alpvägen ”Falken Hädrich”. För här är han tämligen ensam med sin Atego. För andra fordon är vägen avspärrad. Bara några vandrare är på väg och är törstiga när de kommer fram. De sista metrarna går återigen extremt brant uppför. När Franz kommer fram väntar redan Brigitte Stenzel på honom: ”Så länge det inte ligger någon snö är Franz och hans kollegor rena lyxen för oss, eftersom de transporterar varorna direkt till lagret.” På vintern levereras Farny-ölet med snöskoter: ”Då måste vi själva lasta ur varje låda. Därför bygger vi upp ett lager på hösten”, säger Stenzel och tittar på Franz när han för hand lastar av lådor och fat. En sådan som Franz måste inte bara kunna köra och representera företaget, utan även ta i ordentligt när det behövs. Det hör till jobbet.

Men mycket tid för prat har Franz inte idag. Han måste åka vidare. I dalen väntar ännu fler värdshus på honom, på ölet och på de nya historier han har med sig Franz lägger i en låg växel. Ännu en gång sveper hans blick över den härliga panoramautsikten över Bodensjön, och sedan kör han vidare – genom sitt förlovade land.