Med ABS Transport och en Actros på väg i Australiens outback

Var det vinden, eller var det något annat som prasslade i buskarna? Kanske en pseudonaja? Man vet aldrig – och man vill heller inte riskera ett möte med giftsnoken. ”När jag parkerar i vägrenen på kvällarna kommer de ofta och ringlar sig kring däcken, eftersom de är varma och sköna”, säger Dale Koutlis. Om han klättrar ned från förarhytten i sin Actros måste han se upp med var han sätter fötterna. ”Annars kan min sista stund vara kommen”, tillägger föraren med ett skratt. Han hetsar inte upp sig i onödan, eftersom han vet vad han måste akta sig för.

Det här, Australiens outback i delstaten New South Wales, är nämligen Dale Koutlis revir. Teamet på ”Mercedes-Benz Transport” har stämt träff med 55-åringen på en dammig parkeringsplats vid ”Kidman Way” för att hänga med en bra bit på hans färd. Vår mötesplats ligger ungefär 70 mil nordväst om Sydney. Med ”down under”-mått mätt är det inte extremt långt från den tätbefolkade östkusten, men ändå långt ut i vildmarken.

Det viktigaste är koncentration.

Skytteltrafik som ”bara” går 26 mil på Daves rutt. Den bakre trailern är lastad med kabeltrummor och på den främre står behållare med trycksvärta. Ovanpå dessa ligger en nästan tio meter lång maskinkomponent. För att det enorma ekipaget ska vara hanterbart måste kollegerna som lastar bilen lägga mer vikt på den främre trailern än på den bakre. Drygt 12 mil före målet övertar en annan dragbil en av trailrarna. I sin fulla längd skulle ekipaget inte vara lämpligt för vägarna i Brisbane, och det saknar tillstånd för miljonstaden.

”När man kör ett road-train är det koncentrationen som är viktigast”, förklarar chauffören över middagen i gruvstaden Cobar. ”Det fungerar bäst om man inte låter sig stressas och regelbundet lägger in raster.” Något som ibland är lättare sagt än gjort. På färden mot Cobar har en hagelskur plötsligt förvandlat de lösa vägrenarna till lerpölar, där den tunga lastbilen absolut inte bör bli stående. ”Det australiska vädret är oberäkneligt”, säger Dave, som ändå inte skulle vilja byta sitt arbete mot något annat.

– Terry Warn, vd på ABS Transport Industries

Sedan en tid tillbaka är det bland annat dragbilen – en Actros – som bidrar till trivseln. ”När det gäller komfort är den fantastisk”, säger chauffören vid ett tankstopp nästa dag. ”Jag är inte speciellt trött även om jag har kört i flera timmar.” Ett plus är också den låga förbrukningen, som ABS Transport-chefen Terry Warn sätter stort värde på:

”Jag jämförde Actros med en fem år gammal lastbil från USA, det blir väldigt stor skillnad på macken”, säger företagaren. Besparingen kan bli så hög som 2 500 australiska dollar (ca 16 000 kronor) i månaden. Efter en provkörning 2016 bestämde sig Terry för en Actros 2653, som då var helt ny i Australien. ”Vi var den första åkaren här som fick den.” Nu finns ytterligare sju Actros i vagnparken, och Terry är mer entusiastisk än någonsin:

”Bilarna håller så hög kvalitet att vi med gott samvete har kunnat förlänga våra serviceintervall för långdistansbilar från tidigare 3 000 till 8 000 mil, trots de enorma påfrestningarna.”

Actros-bilarna på ABS Transport är utrustade med en frontbåge (bull bar), precis som de flesta fjärrbilar i Australien. Även rutinerade förare som Dale råkar nämligen då och då ut för kollisioner med ett av Australiens nationaldjur. Känguruer, ibland lika höga som en vuxen man, blir aktiva framåt skymningen och hoppar ofta plötsligt ut på vägarna. Gula skyltar varnar för de vilda djuren, och frontbågarna skyddar mot större skador om olyckan skulle vara framme.

Om en lastbil någon gång havererar ute i outback skulle det inte bara innebära en komplicerad bogsering: Beroende på körningen kan det vara över 20 kunder som får kraftigt försenad leverans av sitt gods. Det är inget alternativ för ABS Transport. Under långkörningarna i Australien är det punktlighet och tillförlitlighet som är A och O. Därför tar Dale Koutlis ett snabbt avsked av teamet från ”Mercedes-Benz Transport” efter vår gemensamma resa. Han har ju ytterligare några dussin mil kvar att köra.

Foto & video: Alexander Tempel