Transport av nötkreatur: Stéphanes Actros 2558 har en smart påbyggnad

Ekonomi & logistik

En verksamhet som bygger på förtroende.

Stéphane Idais köper och säljer nötkreatur. För att transportera djuren har han nyligen skaffat sig en Actros 2558 med släpvagn att komplettera sin lilla Mercedes-Benz-vagnpark med.


Med sin vikt på 1,2 ton dominerar tjuren den lilla flocken ungkor i inhägnaden. Två män driver dem framför sig genom en lång gång och upp på en ramp. Rampen leder in i en lastbil för boskap. Den treaxlade inhägnaden med den likaså treaxlade släpvagnen är monterad på chassit till en Actros 2558. Släpvagnens framsida kan öppnas så att djuren kan drivas bakifrån in i dragbilen. Den här fiffiga lösningen härstammar från den franska påbyggnadstillverkaren Harmand Carrosserie från Mansle i departementet Charente.


”Påbyggnaderna har en hydraulik som gör det möjligt att transportera djuren på två nivåer”, förklarar Stéphane Idais. ”Det ger inhägnaden en kapacitet på cirka 36 ungkor.” 48-årige Stéphane Idais är boskapshandlare i Venansault, en liten ort i departementet Vendée. Vissa dagar lastas upp till 100 nötkreatur på den åtta hektar stora marken. 2017 blev det totalt 20 000 djur. ”Limousin, Blonde d´Aquitaine, Charolaise, Normandisk, Parthenaise och Saler är de viktigaste raserna som vi handlar med i regionen”, säger företagaren.

Lantbrukarnas val grundar sig på vilken uppgift djuret ska uppfylla. Typen av djurhållning har också stor betydelse för beslutet. Alla raser är inte lämpade som betesdjur. Stéphane Idais köper och säljer uteslutande nötkreatur. De flesta av djuren kommer från uppfödare i regionen. Stéphane Idais besöker därför lantbrukare inom 50 kilometer och går på boskapsmarknader. ”Boskapshandel är en verksamhet som bygger på förtroende”, säger han. ”Vi köper alltid hela flockar från uppfödarna och lantbrukarna.”


Stéphane Idais utför inte fjärrtransporterna själv, eftersom hans lastbilar inte är utrustade för det. Däremot kör en av hans lastbilar till norra Frankrike en gång i veckan. ”Vi har flera kunder i regionerna runt Calais och Lille”, förklarar boskapshandlaren, som också har en uppfödningsgård på 30 hektar som en medarbetare dock sköter.


Resan avklarad! Lastbilen är visserligen nog så bekväm för djuren, men det är ändå bäst på betesmarkerna.
Resan avklarad! Lastbilen är visserligen nog så bekväm för djuren, men det är ändå bäst på betesmarkerna.
Resan avklarad! Lastbilen är visserligen nog så bekväm för djuren, men det är ändå bäst på betesmarkerna.
Resan avklarad! Lastbilen är visserligen nog så bekväm för djuren, men det är ändå bäst på betesmarkerna.

Klockan två på morgonen varje onsdag påbörjas resan och på torsdag natt kommer föraren tillbaka med nötkreatur från norr. De stannar vanligtvis tre dagar på boskapshandlarens betesmarker. Under tiden hanterar Stéphane Idais all administration för handeln. För varje djur krävs nämligen fullständig spårbarhet: ”Inget nötkreatur utan djurpass och viktkort.”

Stéphane Idais, son till en lantbrukare, har lärt sig boskapshandlaryrket från grunden. I början arbetade han några år på ett kooperativ. I slutet av 1999 läste Stéphane Idais en tidningsartikel där det stod att år 2000 var året för nya projekt. Det var utlösaren som fick honom att ställa sig på egna fötter: ”Jag slog igen tidningen och gick in till min chef och lade min uppsägning på skrivbordet”, säger han när han tänker tillbaka på sin start som företagare.



Förutom en liten transportbil har Stéphane Idais nu tre Mercedes-Benz-lastbilar för boskap – en Axor 1824, en Actros 3244 med tridemaxel och den helt nya treaxlade Actros 2558.

Släpvagnen har nu anlänt till de nya betesmarkerna. Stéphane Idais sänker ner rampen på baksidan, ställer upp de skyddande sidoväggarna och öppnar de båda dubbeldörrarna. Ledda av en ungko stormar flocken ut ur lastbilen. Även om den är bekväm är betesmarkerna ändå bättre.


Foto: Olivier BOS
 

11 kommentarer