Friedhelm Schäfer hämtar timmer från de finska skogarna med sin Arocs 3263 8x4

Reportage

Läsa av vägen.

Vintern är högsäsong för timmertransportörerna i Finland. Ett yrke med många utmaningar, vilket ett besök hos Friedhelm Schäfer och hans Arocs visar.


Halt? Snö som ligger på vägen är inte hal. Halt blir det vid töväder då det bildas vatten på den isiga vägen. Men idag kan trafiken rulla på, upp till 80 km/h är tillåtet. Snö är normaltillstånd fem månader om året. Välkomna till den finska vintern.

Högsäsong i skogen. När jordlagret är fruset kan avverkningsmaskiner och lastbilar köra in i skogen utan att sjunka ner till drivaxlarna i den sanka, svarta jorden.

Friedhelm Schäfer, som kallas Veikko av sina vänner, startar vid Lahti som ligger cirka en timme norr om Helsingfors. Landsvägar, ordentligt plogade småvägar, smala sidovägar som inte är plogade – under en arbetsdag kan han träffa på alla typer av vägar med sin Arocs 3263 8x4. Skogsvägen är i sikte. ”Det är inte ofta vi kör med snökedjor men här har man inte röjt. Den här vägen klarar jag inte utan”, säger 50-åringen och stannar till.


Dra på snökedjor.

Snabbt på med de fodrade arbetshandskarna för att skydda händerna mot kylan och kedjornas vassa kanter. Han tar bort stänkskärmen vid den främre drivaxeln, krånglar på snökedjan på tvillinghjulet och drar den tillrätta. Samma procedur på andra sidan, sedan backar han en halv meter för att kunna låsa kedjorna. Sammanlagt tar det hela knappt två minuter.

In på den smala skogsvägen. Manuellt lägger han i femman, sexan, sjuan, varvtalet på den 460 kilowatt starka OM 473 ligger stadigt på 1.800. Rutorna är nere så att Veikko hör om kedjorna lossnar. Grenar slår mot backspeglarna, snö yr in i förarhytten.

Ljusgrå himmel, vit skogsväg – de går knappt att skilja åt. Om det är en väg under snön eller om växtligheten har börjat, det kan man endast gissa sig till. Hoppsan, bilen kanar till vänster. Veikko lättar på gasen och vrider kraftig på ratten.



Veikko skrider till verket.

Två kilometer fortsätter det så, sedan uppenbarar sig en timmertrave. På ett mycket begränsat utrymme vänder han och ställer lastbilen parallellt med de hundratals kubikmeter granvirke som ska bearbetas till brädor i sågverket.

Veikko klättrar upp i kranen och sätter igång. Upp till sex stammar kan den hydrauliska gripklon ta på en gång. En och annan av de 5,20 meter långa stammarna skjuter han in där det uppstått en lucka. Alla stammar måste ligga stabilt under färden.

Kubikmetrarna är snabbt på plats hos Veikko och hans kollega Pete som körde in i skogen samtidigt med sin Arocs. ”Man får klara sig på egen hand här ute. Om man är två går det att hjälpa varandra”, säger Veikko.



”Jag har alltid drömt om Finland. Sedan kom jag till en punkt när jag ville starta ett nytt liv.”

– Friedhelm Schäfer (Veikko)


76 ton ut ur skogen.

Så drar det iväg, nu med 51 ton virke och 76 tons totalvikt. Växla upp manuellt, men bara till femman. Det måste gå långsamt på den här sträckan, längre fram kommer en svår nedförsbacke och direkt efter en kurva. Försiktigt på bromsen, dragbil och släp håller sig ordentligt i sitt spår.

I slutet av skogsvägen blir det ett kort stopp igen. Först här lastsäkrar Veikko stammarna. ”Sedan ligger lasten bättre. Dessutom, om släpet kanar ner i diket i skogen rullar virket ut och med lite tur är det bara att ta den egna kranen för att få släpet på plats igen”, säger han.

Mot sågverket. Cirka två timmar körning och tid att samla tankarna. Vad behöver man för att klara sig här? Bra vinterdäck, snökedjor, en lyftbar bakaxel så att man får tillräcklig tyngd på axeln med kedjorna för att starta. Men lika stor roll har själva föraren. Man får inte vara ängslig, man måste ta foten från gaspedalen i rätt tid, man får inte tvärbromsa. Men det viktigaste är att kunna läsa av vägen. I Iserlohn var jag en duktig förare, här har jag fått börja om från början.



Ett nytt liv.

Iserlohn i Tyskland är orten där han växte upp, vilket känns som en evighet sedan för honom. För tio år sedan kom Veikko till Lahti. Han kunde lite finska eftersom hans mamma är finska och han var ofta hos morföräldrarna på skolloven. ”Jag har alltid drömt om Finland. Sedan kom jag till en punkt när jag ville starta ett nytt liv.” Hans söner, som nu är 25 och 23, följde med och nu har han även en sjuårig son.

”Jag hade inte trott att arbetet skulle vara så tufft här på vintern. Men det är kul också”, säger Veikko. Han tycker finländarna är gästvänliga, hjälpsamma och uppriktiga. Och: ”Oavsett väderlek så rullar det på.”

Sågverket i Riihimäki. Våg, avlastningsplats – tjugo minuter senare är lastbilen tömd. Lastens kvalitet, vikt och volym registreras direkt och skickas som bekräftelse till Veikkos e-post. Med dessa uppgifter kan han avsluta uppdraget på sin laptop – för att göra sig redo för nästa runda.


Foto: Christoph Börries
Video: Martin Schneider-Lau

52 kommentarer