Berget kallar: Arocs är den bästa följeslagaren för Citem-teamet
Fordon och Teknik
Alpina artister – hur bergsbestigare och lastbilsförare från Citem packar in hela bergsväggar.
Här uppe finns det bara skogsvägar – ingen stor sak för den rutinerade Arocs-föraren Alain.
”Materialet brukar jag ofta hämta från halva Frankrike.”
– Alain Stephan, Arocs-förare
Några meter till så är Pak framme vid målet. Med högra armen får han tag i en utstickande klippa och drar sig ända in till klippväggen. Räcker linan så att den är tillräckligt rörlig? I vänstra handen håller han stålplattan som ska fästa nätet exakt på det här stället. Några meter ifrån svär hans kollega Franck tyst till för sig själv. Svetten pärlar nerför nacken. Det här är visserligen rutin – men verkligen ingen barnlek.
Franck fäster en del av nätet som senare ska säkra klippväggen.
Redan igår förberedde Pak – som egentligen heter Pierre-Alexandre Keller – och hans kolleger monteringen av nätet. Det betyder att klättra längs med stupet, hela tiden borra nya hål i klippan och sedan skruva i gängstänger. Det är ett slitgöra också. Varje gängstång ska kunna hålla en 30 gånger 30 centimeter stor och flera kilo tung stålplatta, som männen nu monterar och fäster med muttrar. Då uppstår det en rörelse i stålnätet. Det betyder varje gång att det kommer en skur av småsten som smattrar mot hjälmen och skyddsglasögonen. Här är det absolut nödvändigt att ha personlig skyddsutrustning.
Varje enskild förankring innebär hårt arbete. ”För att nätet ska hålla behövs ungefär 100 förankringar”, förklarar Pak. Den 30-åriga bergsbestigaren har arbetat för Citem i ett år. Företaget från Saint-Jean-de-Maurienne i närheten av Grenoble i franska Alperna är specialiserad på byggarbeten i bergstrakter. Tyngdpunkten ligger på säkring av branta sluttningar och klippväggar för att skydda vägar, byggnader och inrättningar mot stenskott. Just här handlar det om ett vattenkraftverk. Bakom klippväggen leder en vattenkanal ner i djupet. Kraftverkets turbiner omvandlar energin i vattnet uppifrån bergen till elenergi.
Så långt upp som möjligt.
Men bergsbestigarna är bara slutet i en kedja av specialister som behövs för att få upp stålnäten i bergen. I början av denna kedja finns Alain Stephan. Med sin treaxlade Arocs 2651 transporterar han utrustning, maskiner och flera tons tungt material så nära som möjligt inpå byggarbetsplatsen. ”Om det är nödvändigt levererar jag materialet från halva Frankrike”, säger Alain, som har hållit på med det här i 22 år nu.
Han lastar på de material som behövs för bygget, t.ex. stålrullar, stålankare, kompressorer och andra bygg- och anläggningsmaskiner, i depån, fraktar detta till förläggningen nära bygget och placerar det på optimalt sätt inför nästa specialistjobb – helikoptertransporten. Kranarbetet tar Arocsen minst lika många timmar som körtiden.
Med marint material på väg uppför berget.
På en stor äng strax intill åkervägen har Alain lagt i ordning de tjocka rullarna med förzinkat trådgaller till helikoptern. Männen från Citem står tillsammans och dricker en snabb kopp kaffe. Fyra meter breda rullar med 2,7 mm trådtjocklek, dessutom ännu kraftigare utförda nät som även används till ubåtsspärrar – sådana kan man väl inte köpa på byggmarknaden, väl? Alain skrattar. ”Förr kunde vi förse oss av marinens reserver. Men förråden är slut. Nu täcker vi vårt behov via en rysk tillverkare”, säger han.
Alain skulle allra helst vilja göra transporten enbart med sin Arocs. Men den enda vägen som leder fram till bygget slutar i en bergsby flera kilometer härifrån. Resten av vägen går enbart över fält- och skogsvägar där det krävs terränggående fordon. Och de sista 100 metrarna fram till klipputsprånget där männen ska montera materialet finns det inte någon väg alls. ”Då är enda alternativet att ta helikoptern”, säger Alain.
Dessutom är jobbet alltid en kapplöpning med tiden. Att säkra klippbranter kostar sannolikt franska staten flera hundra miljoner euro om året. Det finns alltså mycket att göra för Citem, men vädret ska stämma. På vintern är det otänkbart med sådana arbeten. När vädret är dåligt kommer helikoptern inte upp och Pak och gubbarna kan inte göra sitt jobb vid klippväggen. Men även under byggsäsongen förekommer det ofta snabba omslag i vädret – för så är villkoren uppe i Alperna.
”Vi har fint väder. Om inte här och nu, när ska näten annars komma upp?”, undrar Pak. Ett allt högre svischande ljud från rotorbladen talar om att helikoptern är i antågande. Männen fäller ner hörselskydden över öronen – maskinen landar bara 50 meter bort. Kort samtal med piloten, sedan är han uppe i luften igen.
Det är bråttom.
Det första nätet svävar till lägret ovanför klippväggen. Då måste drivaggregaten funka korrekt: Rullarnas vikt tynger ner rejält. Citem-kollegerna förbereder redan nästa rulle. Så snart helikoptern kommer tillbaka måste nästa hakas fast. Det är bråttom för varenda helikopterminut kostar. Om alla här inte jobbar extremt effektivt blir uppdraget ett minus för företaget.
Tillbaka till Pak och Franck. De står just nu på det smala utsprånget ovanför klippväggen. Pak njuter av utsikten: ”Jag älskar bergen. Jag får aldrig nog.” Vid sidan av sitt arbete hos Citem utbildar han sig till bergsbestigningsguide. Men det finns inte så mycket tid att drömma om framtida alpina äventyr. Redan idag måste de förankra alla stålnät i klippan. De kommande dagarna blir det omslag i vädret. Då är jobbet hotat.
Hjälm, glasögon, hörselskydd, handskar – Pak i arbetsmundering.
Bara finslipning kvar.
Stupet är förberett för näten på bästa sätt – trädtopparna som hängde över avgrunden har gubbarna från Citem redan tagit bort. De har huggit loss lösa stenar och bitar från klippväggarna och på så sätt, kvadratmeter för kvadratmeter, förberett monteringen av nätet. Teamet runt Pak avancerar planenligt. De kritiska avsnitten av klippväggen är inpackade och området vid väggens fot är säkrat. I morgon blir det finslipning.
Alain åker ner i dalen en gång till för att lasta på material till ett stenbrott i bergen på andra sidan. Där säkrar ett annat Citem-team branterna. Hela vägen upp och sedan ner igen åker han på en väg utan beläggning. ”Äh, det är inte så farligt”, säger han och vinkar avvärjande med handen medan han drar igen dörren efter sig.
Foto: Alex Kraus
Kommentar
Logga in om du vill skriva en kommentar.
4 kommentarer
Die Bilder sind ziemlich aussagekräftig.
Die Bilder sind ziemlich aussagekräftig.
Grüße Jörg 👍💪👍💪👍💪⛟😎
Grüße Jörg 👍💪👍💪👍💪⛟😎