João Gonçalves har alltid schackbrädet med sig – oavsett vart han åker

Två kungar, två damer, fyra löpare, fyra hästar, fyra torn, 16 bönder och ett schackbräde – det är allt João Gonçalves behöver för att koppla av från jobbet en stund. Det – och så självklart en motspelare. Joãos entusiasm för schack är så stor att han ibland till och med spelar mot sig själv. ”Jag försöker att inte fuska och göra lika bra drag för bägge sidorna”, säger han och skrattar.

João bor i Viana do Castelo, en småstad i norra Portugal. Grannarna känner väl till hans hobby. Ibland improviserar de ihop en schackturné som de överraskar João med när han kommer tillbaka från en långkörning. Han har också lärt sina båda barn – 13 och 11 år gamla – att spela schack. ”Det här spelet passar alla åldrar. Man ska bara känna till reglerna och kunna tänka strategiskt”, säger João.

– João Gonçalves, Actros-förare från Portugal

Den lyckobringande färgen är vit.

När han är ute på körningar och tar rast på en vägkrog försöker han hitta kolleger som vill ta ett parti schack med honom. ”Man kan ju spela schack även om man inte pratar samma språk”, säger han.

Även om logik och förnuft är mycket viktigt i schack är João ändå lite vidskeplig: ”Det känns som de vita pjäserna för tur med sig för mig.” Innan João sätter igång att spela tänker han på sin särskilda strategi: ”Jag koncentrerar mig på mitten för att förstärka försvaret av kungen.”

Han får ofta frågan om han även spelar datorschack. João föredrar definitivt riktiga pjäser och mänskliga motståndare. ”Jag är kanske lite konservativ men det finns inget bättre än sätta motspelarens kung i det magiska läge där man kan säga schackmatt!”

Foto: Begoña Tremps