Science fiction i förarhytten? Föraren Daniel Lungo fascineras av sin Actros

När Daniel stod framför en ny Actros för första gången tyckte han att det saknades något. ”Speglarna! Var är speglarna?”, minns han tillbaka. Med tiden vande han sig vid sitt fordon. Ovanan förbyttes till uppskattning.

Daniels liv förändrades i och med att firman Rodolfo y Ventura i Valencia tilldelade honom en tjusig Actros 1848. ”Den nya Actros drar till sig blickar överallt”, säger han. ”Men det som verkligen imponerar är teknologin inuti.”

Daniel kommer ursprungligen från Rumänien men har bott i Spanien i över tjugo år. Hans huvudsakligen last är material för tillverkning av färger och lacker. Vanligtvis lastar han på i Castellón eller i hamnen i Sagunto (Valencia) och transporterar det till bland annat Belgien och transporterar det till bland annat Belgien och Italien.

Särskilt kalciumkarbonat behövs i keramikindustrin för att tillverka glasyr. Castellón är en av världens största produktionsorter för keramik.

Daniel startar sin lastbil på firmans central i Soneja (Castellón) och tar väg CV‑2210. Redan här märker man av fördelarna med Predictive Powertrain Control: ”Systemet sparar inte bara bränsle utan anpassar sig också automatiskt till vägförhållandena”, förklarar han.

Daniel minns tillbaka för några år sedan när han läste en artikel om ”Internet of things”, sakernas internet, som tillämpades på lastbilar. ”Det liknade ren science fiction. Jag tänkte att det skulle dröja innan det blev verklighet”, säger han medan han drar med sitt högra pekfinger över displayen för att aktivera Active Drive Assist. ”Många tror mig inte när jag berättar att den nya Actros klarar semiautomatiserad körning i alla hastigheter”, säger han. ”Och jag förstår dem! Allra helst bör man uppleva det själv.”

Mindre stress.

Daniel kör inte bara säkrare nu, utan också mindre stressigt. Och vid arbetsdagens slut är han inte så trött. ”Det är lugnande att veta att systemet till stor del automatiskt kan hjälpa mig att bromsa, gasa och styra”, säger han. För fem år sedan specialiserade sig Daniel på internationella transporter. ”Jag kan vara borta från hemmet många dagar. ”Utan tvekan innebär det en risk att vara ute på vägarna så många timmar”, medger han. ”Men sedan jag kör en ny Actros sover min fru lugnare.”

Ändå tycker Daniel det är helt rätt att dagens tillåtna grad av automatiserad körning kräver att föraren har sina händer på ratten för att vara den som tar slutgiltigt ansvar. ”Målet med teknologin är att hjälpa människan, inte ersätta henne”, säger han. ”Med den nya Actros är symbiosen mellan människa och maskin fulländad”, är hans utlåtande.

Foto: Begoña Tremps