En roadtrip på nya Sidenvägen

Tillbaka på motorvägen ser vi efter åtskilliga kilometer en raketmodell vid vägkanten, som visar att vi närmar oss rymdbasen Jiuquan – den största i Folkrepubliken Kina. Härifrån sköt Kina upp sin första satellit i rymden 1970, och härifrån startade de sin första bemannade rymdfärd och sin rymdstation.

Här råder strikt stopp- och fotograferingsförbud under 37 kilometer på motorvägen. Inget problem för oss, vi har ändå ingen tid att förlora!

Ont om diesel.

Långsamt börjar bränslet ta slut och ingen av mackarna längs motorvägen är öppen. Vi tar reda på vägen till närmaste dieselpump och kör iväg på en ny, enfilig väg som leder oss längre in i öknen. Slutligen kommer vi fram till ett vägarbete där vägbanan blockeras av en lastbil. När vi ber dem att släppa förbi oss kliver en av arbetarna upp i en grävmaskin och ställer även den i vägen för oss. Deras otroliga uppmaning lyder: Stanna och hjälp till med vägarbetet i tre dagar.

Vägspärr.

Det kan vi förstås inte. De kinesiska förarna i vårt team diskuterar vilt gestikulerande med vägarbetarna. Eftersom blockaden inte upphävs drar vi oss tillbaka in i våra Actros. I skymningen beslutar vi oss för att försöka backa oss därifrån. Men inte heller det lyckas då ytterligare ett fordon spärrar vår väg. Situationen kvarstår

Det har för länge sedan hunnit bli natt när vi ser strålkastare som närmar sig bakom oss. En terrängbil dyker upp, ut stiger poliser och vill se våra papper. Vi måste köra till en polisstation. Efter långa diskussioner får vi äntligen köra ut på vägen igen. Men vi får fortfarande inte köra till tankstationen, trots att den ena bränslemätaren redan står på reservnivå. Ingen kan berätta för oss var nästa tankstation finns.

Klicka här för att lämna RoadStars och för att få reda på mer på Google Maps: Karta på Google Maps

Tomma tankar.

Med lite tur kommer vi fram till korsningen nära staden Kumul, där den nya motorvägen G7 möter den gamla G312. Vi klarar oss precis till den första rastplatsen innan de helt tomma tankarna i vår röda Actros tvingar motorn att lägga av. Vi försöker parkera om bilen, men den går inte att starta. I morgon måste vi komma på en lösning.

Underhåll i det fria.

Efter en mer än välförtjänt nattvila kör vår gröna Actros över till tankstationen och tankar fullt. Med en gammal trädgårdsslang leder vi över diesel till de tomma tankarna i vår röda Actros. Vi fyller bränslesystemet med handpumpen på motorn, slår på tändningen och startar motorn.

Dag 4: Kinesiskt däckbyte.

Det fattades bara det: Vid körstartskontrollen på en kontrollplats upptäcker vi att vår blåa Actros har ett skadat däck. Därför får två kinesiska mekaniker i uppdrag att byta däck på en rastplats. Med slägga och stämjärn lossar mekanikerna de gamla däcken från fälgarna och drar även på de nya för hand. Alltihop tar bara 20 minuter. Balansera däck och använda momentnyckel? Glöm det.

Vi kör tills vi är strax utanför staden Turpan och slår upp vårt nattläger.

Snabbt till gränsen.

Det är hög tid för oss att lämna Kina. Det visar sig nämligen att våra registreringsskyltar bara gäller i tre dagar till. Om vi inte hinner över gränsen innan dess börjar karusellen med att ansöka om nummerskyltar om på nytt, och annars måste vi ta alla våra lastbilar över gränsen lastade på transportsläp.

Vi kör snabbt västerut genom provinsen Xinjiang. Innan kvällsmaten köper vi frukt som proviant på en lokal marknad och tar bilder med de hjärtliga och nyfikna försäljarna.

Nästa morgon börjar vår sista etapp i Kina. På 2 000 meters höjd unnar vi oss en paus vid den djupblå sjön Sayram Hu framför en imponerande bergskuliss. Där uppe ser vi tältliknande jurtor som tillhör uigurerna, en muslimsk minoritet som lever som herdar och är bosatta i den kinesiska regionen sedan århundraden.

Vi måste vidare mot Khorgos. På eftermiddagen når vi gränsen där vi parkerar bilarna i tullområdet.

Tidsresa.

På den kazakiska sidan av Khorgos känns det som om vi hamnat i forna Sovjettider. I landsbygdsområdet finns små byar och envåningshus. Kor, får och getter strövar omkring på gatorna och några barn åker förbi i en kärra – det är livet på landet.

Vid Charyn Canyon.

Även här gäller det att hålla körtiderna, så vi gör ett uppehåll vid Charyn Canyon, Kazakstans Grand Canyon. Vägen ned i ravinen är tyvärr inte lämplig för våra trailerdragare. Vi stannar en stund för att sträcka på benen och för att ta några fantastiska foton.

Klicka här för att lämna RoadStars och för att få reda på mer på Google Maps: Karta på Google Maps

Foto: Eberhard Joos