Dryckeslogistik: Hur kommer Coca-Colan in i flaskan och ut till konsumenten?

Här är ett av sommarens ljudspår: En kylskåpsdörr som öppnas, ljudet av glasflaskor, det pysande klicket från kapsylen. Iskall Coca-Cola från den lilla 0,2-litersflaskan är kult. ”Mercedes-Benz Transport” har begett sig till källan och följt den lilla flaskan på dess resa. Och den kan till exempel börja i Hildesheim. Där ligger en av Coca-Cola Tysklands 16 produktionsanläggningar. De ungefär 500 medarbetarna på fabriken ser till så att de fulla flaskorna lämnar de fem produktionslinjerna dygnet runt. Målet i år: Varje dag ska en miljon liter fyllas på.

Den enorma hallen är full med brusande, klickande och klirrande ljud. Och denna orkester dirigeras av Alexander Haferkamp. Den 35-åriga produktionschefen måste ha koll på allt: Levereras det tillräckligt många tomma flaskor? Hur länge räcker sirapen? För vilken flaskstorlek måste anläggningarna förberedas just nu? Alla maskinerna observeras och funktionsfel och avvikelser protokollförs noga. Mekanikerna står konstant redo för att minimera stilleståndstiderna. För den utbildade bryggaren och hans arbetslag är ingen dag den andra lik.

Noga avstämda processer.

Men för den lilla colaflaskan är det alltid samma procedur. Efter ankomsten skiljs flaskorna och backarna åt och så rengörs och sorteras de. Två medarbetare tar bort flaskor med en annorlunda form från transportbandet. I nästa steg ska eventuella främmande föremål tas bort ur flaskan. Sedan bär det av vidare till flasktvätten. ”Vid 80 grader Celsius doppas flaskorna i tur och ordning ned i två olika rengöringsvätskor och sköljs sedan med rent vatten. Då är flaskan absolut ren”, säger Haferkamp. Därefter är det dags för ”inspektorn”: Denna apparat skannar flaska för flaska och missar inte en enda skada, oavsett hur liten den är.

Först då kommer det avgörande ögonblicket: I påfyllaren hamnar coken i sin flaska. Innan dess blandades den till i en intilliggande hall i några oansenliga tankar. Av dricksvatten, sirap – receptet är mycket hemligt – och såklart kolsyra.

Mellan 40 000 och 46 000 flaskor klarar påfyllaren i återvinningsanläggningen av per timme. ”Den är kärnan i produktionslinjen och anger takten: Produktiviteten i de andra produktionsapparaterna är avstämd efter den faktiska påfyllningsförmågan”, säger produktionschefen Haferkamp. Beroende på hastigheten får till exempel elva flaskor per sekund sina etiketter och kapsyler innan de körs genom en sista kvalitetskontroll och hamnar i de rena gula backarna.

Pålitlig leverans från Achim ut i regionen.

Från kl. 11 sammanställs uppdragen för den kommande dagen, och det helt utan papper tack vare den elektroniska lagerutrymmeshanteringen. Lagermedarbetarna går runt med tio orderplockare så att kunderna för de ca 300 produkterna får just det de vill ha. Upp till 18 ton flyttar en arbetare under varje skift. Det motsvarar ungefär tio lastbilslaster. Färdiga fordon parkeras framför byggnaden. Därifrån startar de 17 leveransförarna nästa morgon från kl. 4 ut i regionen.

Distributionsföraren Christian Walter öppnar den skjutbara tältduken på sin lysande röda Antos 2540. Sedan gör han ett tecken åt föraren av gaffellyften Siegfried Schmülling. Han styr en så kallad tredubbel gaffellyft. Den kan flytta upp till tre pallar samtidigt. Det kan bli upp till en vikt på tre och ett halvt ton sammanlagt. Vilken pall som får vilken position på lastbilen beror på villkoren på plats hos kunden: Finns det en ramp? Hur stor är leveransen? Har köparen en egen gaffeltruck eller ska man lasta av med den lilla trucken som alltid finns med ombord?

Till den fasta kundkretsen hör storkunder som handelskedjor och gastronomiföretag som till exempel personalmatsalen i Bremerhavens hamn. Men även den lilla kiosken som regelbundet beställer den minsta mängden literflaskor får sin leverans. I sådana fall tar förarna ibland betalt för småsummor i kontanter. För föraren Christian Walter är det just denna spännvidd han gillar. Christian, 28, har jobbat på Coca-Cola i fyra år och sedan knappt två år gör han körningar i den ”röda vagnparken”. Framför allt i stadskärnan i Bremer – det är 70 kilometer per körning med många stopp.