Paret Kammermann når världens kallaste by, alla hinder till trots – del 9

Serie: 4-Xtremes

Köldprövning.

Färder över frysta floder, möten med jakuthästar och minus 40 grader i förarhytten: det är en speciell etapp för paret Kammermann. Del 9 i vår serie.

Husse och hund, tätt inpackade: Vid yttertemperaturer på stundtals 40 grader minus var det ofta iskallt även i förarhytten.


Termometern visar minus 15 grader och det känns nästan som vår. Så länge det inte blir kallare än minus 20 grader behöver vi inga handskar. Vi har haft det iskallt i över en månad och har vant oss vid det. Ja, vi har nått Ojmjakon, vår tredje Xtreme-plats i Rysslands Fjärran Östern. Men vägen dit har varit en riktig utmaning och destinationen likaså.

Några dagar efter vår senaste redogörelse såg jag i mörkret – på grund av de korta dagarna körde vi nu även på kvällarna – hur flammor plötsligt steg under vår bostadstrailer. Mike stannade och hoppade in i trailern med brandsläckaren. Först efter en lång skräckfylld sekund insåg vi: Det brinner inte. Det är bara olja som läcker ut ur fördelningsväxellådan och förångar av de varma komponenterna i lastbilen. På grund av positionsljusen nedtill på trailern ser det ut som eldflammor.

Vi körde i gånghastighet till nästa avfart och tillbringade en av våra hittills kallaste nätter i ovisshet. Nästa morgon visade termometern fortfarande minus 45 grader. Nu såg vi att riktigt mycket olja hade läckt ut, men inte varifrån. Vi fyllde på med mer olja, men hade inte tillräckligt för att kunna anpassa nivån korrekt.


Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.
Snö så långt ögat når: I den sibiriska vintern upplevde Kammermanns korta, men stundtals underbara dagar.

Gigantiska avstånd, sparsam infrastruktur.

Vi tillryggalade de 50 kilometerna till nästa by mycket långsamt – och fick känna på hur gigantiska avstånden och hur sparsam infrastrukturen är här: Till Daimlers dotterbolag Kamazs partnerverkstad i Jakutsk, som vi ändå redan hade bokat in en kontroll hos, var det 800 kilometer. På vägen kunde vi i alla fall fylla på med mer olja på en liten verkstad och därmed åtminstone nästan med gott mod våga oss vidare mot Jakutsk.

På den backiga, snöiga vägen mötte vi otaliga fordon som hade havererat vid vägkanten, halkat av vägen eller vält – och väldigt coola ryssar: Vi stannade vid en lastbil som låg på sidan för att hjälpa till. Men de två passagerarna stod lugnt utanför lastbilen i minus 40 grader och vinkade oss vidare. Hjälp var redan på väg.



Med Axor över blankis.

Redan innan Jakutsk tog verkstadschefen Aleksandr emot oss. För det fanns ett hinder: floden Lena. På sommaren transporterar en färja fordon över floden och på vintern … isen. Trafikpolisen hade godkänt floden för tio ton tunga fordon, för lite för oss. Men Aleksandr sa att han skulle hjälpa oss över. Vi var skeptiska. Från strand till strand var det 10 kilometer! En del av sträckan kör man visserligen på en ö, men delarna över blankis var långa nog för att inge en känsla av obehag.

Efter en del översättande fram och tillbaka med hjälp av en app bestämde vi oss ändå för att följa Aleksandr. Skyltar framför isen uppmanade ett avstånd på 50 meter mellan två fordon och en hastighetsgräns på 20 km/h. Invånarna verkade dock inte bry sig om det, vi blev omkörda av flera personbilar. Som om anblicken av is under hjulen, under vilken floden skimrade djupblått, inte var tillräckligt skräckinjagande! Men vi klarade det!


Mot den avgörande etappen!

På verkstaden visade det sig att en gammal tätning var orsaken till oljeläckaget. Vilken tur att det inte behövdes en stor reparation! Mekanikerna isolerade servostyrningens ledningar och behållare, sedan var vi redo för nästa resmål: Ojmjakon. Knappt 1 000 kilometer till! Efter att ha korsat ytterligare en flod tog vi oss över en bergskedja på Kolyma Highway. Landskapet är fantastiskt! Eftersom solen alltid står nära horisonten så här långt norrut råder perfekt fotoljus hela dagen. Dock är det bara ljust mellan klockan 9 och 15 på vintern.

De sista 200 kilometerna färdades vi på en mindre väg där vi bara mötte tre, fyra bilar på en hel dag. På kvällarna kunde vi, tack vare strålkastarna med LED Lightpower på taket, alltid ganska bra uppskatta om det fanns en lämplig plats för att övernatta. Trots det får vi oss alltid en överraskning på morgonen. Till exempel fick vi besök av jakuthästar på denna delsträcka.


Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.
Stort utbud på fiskmarknaden i Jakutsk – och äntligen mobilmottagning igen! På sin väg mot Ojmjakon befann sig Kammermanns i radioskugga i flera veckor.

”Servus” vid kallaste punkten.

Så äntligen, en tidig kväll: Ojmjakon! Den officiella termometern visade minus 49 grader. Det första vi hörde var ett ”Servus”. Två österrikare som var här på resa hälsade på oss när vi steg ur. Vi var nästan lite besvikna över att det första vi hörde på andra sidan jorden var tyska.

På natten och under nästa dag blev det ännu några grader kallare. Minus 70 grader som det kan bli här fick vi dock inte uppleva. Men det var ändå rejält kallt! Små självklara saker fungerar inte som vanligt under sådana förhållanden. Vår tejp förlorar sin verkan från minus 30 grader, buntband går av när man drar åt dem och tätningslisterna i förarhytten drar ihop sig så att vinden viner in.

Aimée var tvungen att ha en jacka och skor på sig eftersom hon annars skulle ha fått kramp i tassarna. Minsta fukt som tränger ur parkeringsvärmaren förvandlas till istappar. Kort sagt: Allt frös till is! En trevlig bieffekt var i alla fall att vi kunde stänga av frysboxen och ha innehållet i en låda utomhus. Man har mycket tid till efterforskningar. Men hur minus 50 grader känns kan man inte föreställa sig förrän man har upplevt det.


Extrem kyla, extrema förhållanden.

Under denna tid lärde vi oss att verkligen uppskatta bostadstrailern och Axor. Men även det bästa system har sina gränser: På morgonen i Ojmjakon rörde sig lastbilen inte ur fläcken. Motorn var visserligen igång dygnet runt och vi hade täckt över kylaren och på natten även oljetråget med en presenning. Men de schweiziska mekanikerna från Merbag AG hade varnat oss för att kopplingen kan ställa till problem eftersom den inte får någon värme från motorn. Och faktiskt: Denna morgon strejkade den. Först efter otaliga försök kunde vi starta.

Köldprövningen var trots det ännu inte över: De insnöade puckelpistarna på den 40 kilometer långa sträckan till nästa by, Tomtor, tvingade Mike att köra långsamt. Motorn blev aldrig riktigt varm, värmeeffekten förblev svag och i förarhytten var det trots extra isolering praktiskt taget lika kallt som utomhus: minus 40 grader. Att sitta en timme i denna kyla är tortyr! Efter Tomtor kunde Mike äntligen gasa på.

Tillfälle att andas ut vid minus 30 grader.

Vid avfärd i Jakutsk hade Aleksandr bjudit in oss att besöka honom igen på tillbakavägen. Att köra in Axor på hans verkstad och fylla på vattenförråden var ren njutning. Vi stannade ett par dagar i staden, Aleksandr agerade reseguide och visade oss fiskmarknaden och isskulpturmuseet.

Resan mot staden Ulan-Ude gick också som på räls. Vi kände ju redan till sträckan och visste att om väderleksrapporten säger att det ska bli minus 40 grader under natten är det inget problem – vi hade ju upplevt mycket värre. Och bara minus 30 grader på termometern var ett riktigt glädjebesked.

Nu har vi tillbringat några dagar hos Lukas igen som vi lärde känna på ditresan. Motorn är avstängd, vattentankarna och matförråden är fulla och vi gör uppehåll i några dagar. Förväntan stiger för varje dag: nästa etapp är Bajkalsjön.


Del 10 i RoadStars-serien kommer den 25 februari. Häng kvar!




Foton: 4-Xtremes

33 kommentarer